i 25 år förvaltat päfveskapet; äfven sådana som, i likhet med Innocentius III och Leo X, redan vid 37 års ålder upphöjdes i denna värdighet, dogo förr. Således skulle Pius enligt denna tro, hvilken ej blott är en folktro, blott ha ett år qvar att lefva. Men han är oaktadt sina år frisk och märkligt stark och har, eftersom man brukar bli mycket gammal i hans familj, utsigt till att ännu lefva länge, blott icke såsom regerande påfve. Att betraktas som en nedgående sol, under det alla spekulera på hans snara död, är ej någon angenäm utsigt för en man, i hvars karakter finnes en stor sjelfkänsla. Något helt annat skulle det deremot vara att, i ögonblicket för en ärorik triumf öfver kyrkomötet, efter förvärfvad ofelbarhet, afstå ifrån densamma för sin del, att ej vilja njuta af sin seger, att i njutningens första ögonblick afstå ifrån en sådan makt och att med ärftlighetens hela ståt nedlägga den i en yngres händer. På det sättet skulle nästkommande Juni månad kunna bli vittne till de mest glänsande jubelfester, ett exempel skulle kunna gitvas, så imposant och så upphöjdt, att verlden ännu aldrig sett något dylikt, så klokt och följdrikt, att det nuvarande systemet förevigas och ett slags ärftlighet stiftas för påfvedömet. Denna lockande dröm har funnit ringa näring i kyrkomötets utveckling. Planen skulle i sjellva verket vara en konspiration mot den bestående rätten, mot kardinaler, stater och episkopat, och skulle oaktadt sin bländande glans endast göra det aldra sämsta intryck mm om mA me m— — på mötet. de kretsar — och de äro bland de i förhållandena mest invigda —, der tillvaron af ofvan meddelade planer med stor bestämdhet berättas, vill man äfven känna den man, Pius utsett till sin efterföljare: neml. den 44:årige Bilio, hvilken i lika hög grad eger påfvens, som jesuiternas förtroende. Han har redigerat syllabus och i förening med jesuiterna uppsatt det första schemat; kortligen, i honom skulle Pius ha den tillfredeställelsen att veta sitt systems fortvaro för flera år betryggad. Men om äfven de nyss ledigblifna 16 eller 18 kardinalshattarne gåfves till män, hvilka ansluta sig till dessa planer, vore det likväl ännu tvifvelaktigt, om det skulle lyckas Pius att äfven som afträdd påfre beherrska konklaven. Märga mena: kardinalerna skulle då, enligt hvad man så ofta funnit, välja en mycket ålderstigen man, och man nämner i så fall kardinal de Angelis såsom Pius IX:s sannolikaste efterföljare. Från Rom skrifves i öfrigt, att påfven häromdagen i Vatikanens kapell invigde med stor ståt den s. k. gyllene rosen, hvilken är bestämd att årligen utdelas till en af kristenhetens furstinnor. För två år sedan fick den fromma Isabella af Spanien den invigda, välluktande blomman, hvars doft skulle uttrycka, att bennes bärarinna är Herranom behaglig. I fjor utdelades hon icke, men i år skall hans helighet hafva bestämdt henne åt drott ningen af Ungern och kejsarinnan af Österrike, Elisabeth. Stor uppståndelse har väckts inom de i Rom befintliga främlingarnes läger deraf, att trenne engelska damer blifvit utvisade ur den eviga staden. Man känner ej anledningen. utan tror att utvisningsordern utgått från påtven sjelf. I Frankrike sysselsätter man sig nå stan uteslutande med frågan om den allmänna omröstning, som man skall företaga rörande ändring i författningen ang. senaten och hvilken väntas skola ega rum redan d. 1 Maj. Intet tvifvel således om, att den ifrågasatta liberala reformen skall vinna folkets fulla bifall; men man beräknar dock, att kejsarens vädjan skall mötas at flera nej, än år 1852: först och främst derför att det nu finnes flera republikaner än då och för det andra derför att omröstningen icke skall försiggå uuder tryckningen af skräckinjagande händelser. 1852 års fortattning antogs med 7,473,731 röster mot 641,351, senatsbeslutet af December 1852, angående kejsardömets utropande med 7,828,189 mot 253,145. En allmänt gängse mening är den, att en partiel ministerändring kommer alt ega rum antingen före eller omedelbart efter omröstningen. Prins Pierre Bonaparte befinner sig fortfarande i Paris. I Paris första valkrets ha 20,000 borgare ställt sig i spetsen för en femcentimers-subekription till förmån för deras representant Henri Rochefort, som genom sitt fängelsestr. ff är förhindrad från att egna sig åt produktivt arbete. Anteckningslistorna skola skickas rundtomkring i landsorten. I England klagar man mycket öfver parlamentets tunga arbete, hvilket snart börjar öfverstiga menskliga krafter. Plena vara ej sällan från kl. 2 e. m. tills långt efter midnatt, och detta måste förstöra äfven en stark kroppskonstitution. Härtill komma arbetena i utskotten och en mängd annat. Times förordar, att en ny arbetsordning skall uppgöras, enl. hvilken ingen får tala längre än under en viss tid och plena alltid skola afslutas före midnatt. Men det verkliga onda ligger väl ändock snarare deri, att parlamentet dragit under sig en mängd ärenden, hvilka skulle kunna afgöras annorstädes, det vill säga i kommunerna eller grefskapen, och CL— rn m om -—-— mm HH mm no pT . år FRA 80 O — O: — — OA DD —5 — — — — ÅLO HM — 0 — — Å d Mm — 3 Be mn 4 2 —02 taga i anspräk myckan arbetskraft och tid. Engelska trupper skola nu biträda canadenserna i att undertrycka motståndsförsöken hos kolonisterna vid Red hiver. P. Från Osterrike meddelas att dan en