— kättegangsoch Folissaker. Poliskammaren. En stridslysten rekryt. Denna tid på våren ärfvas alltid vid här förlagda Göta artilleri ett stort untal rekryter, hvilka i de flesta fall med de erhållia värfningspenningarne lefva glada dagar — så länge benningarne räcka. De nya krigarämnena söka dock ärvid icke sitt umgänge bland sina förra kamrater skarne — med Åsiskar menas alla sådana personer, som icke egnat sig åt det ädla krigaryrket — utan hålla sig till sina nya kamrater artillisterna, eller iblana till husarerna, hvilket senare umgänge lärer vara innu något strå hvassare. Såväl artillerister son; husarer neka sällan att vara med om att omsätta de nya krigarnes värfningspenningar. Antagligen hade lrtilleristen vid 9:de batteriet n:o 74 Oscar Qvick sistl.. Onsdag varit Wohltater: vid en dylik kollation. Han kom nemligen sagda dag gående å Husargatan i förtroligt sällskap med en husar och hade de båda befunnits i en mycket lifvad sinnesstämning. Emellertid började krigarlustan att under promenaden å Husargatan vakna hos Qvick, hvarför han plötsligt, utan föregående ordvexling, rusade på skärsliparen Abraham Theodor Treffenberg, hvilken kom gående å gatan, samt tilldelade denne en mänga slag och knufsningar. Under tumultet hade poliskonstapeln n:o 64 Andersson anländt till stridsplatn och som denne förmodligen ansåg att Qvicks rsök att pröfva sina krafter å skärsliparen med det granna namnet icke var fullkomligt i sin ordning, vände han sig till Qvick och anhöll i förbindliga ordalag att få veta dennes namn. Qvick blef vid denna förnärmande fråga alldeles utom sig samt började nu äfven trumsa på Andersson allt hvan han förmådde. Slutligen fick dock Andersson med tillhjelp af tillstädeskomna personer makt med Qvick. hvarefter denne affördes till vaktkontoret i Haga. Vid polisförhöret berättade Qvick att då han och husaren kommit gående å Husargatan hade Treffenberg helt försmädligt yttrat att om han vore husar så skulle han hålla sig för god att sällskapa med en rekrytvask. Detta yttrande hade så förtrutit Qvick att han i hastigheten tilldelat Treffenberg ett par örfilar, men ingenting vidare. Att han äfven slagit konstapeln Andersson kunde han icke påminna sig. Han erkände dock att han vid tillfället varit ite lifvad. Treffenberg sade sig aldrig ha haft något sådant yttrande som Qvick uppgifvit samt påstod sig ha fått mycket mer stryk än blott ett par örfilar. Den vidare ransakningen öfverlemnades af poliskammaren till chefen för Göta artilleriregemente. Dålig vaxaffär. I Tisdags infann sig hos handl. J. F. Olin vid Kungsgatan en minderårig gosse och utbjöd till salu omkring 17 (å. vax, för hvilket han begärde 84 öre skälpundet. Hr Olin misstänkte dock att vaxet icke åtkommits på ärligt vis, hvarför han nekade att köpa detsamma samt underrättade en poliskonstapel om saken. En stund derefter lyckades man äfven få reda på att en månadskarl å apoteket Euhörningen vid namn Oscar Dahl stulit vaxet trån ett magasin tillhörande nämnda apotek. Vid med Dahl anstäldt förhör erkände han att han från magasinet stulit vaxet och hade, han erhållit tillträde till magasinet medelst den till detsamma hörande nyckeln som hängde i laboratoriet. Vaxet hade han derefter inlagt i en påse samt lemnat det till den omnämnda gossen och gifvit denne i uppdrag att försälja det för hans räkning hos handl. Olin. Dahl har emellertid för sitt felsteg blifvit skiljd från sin ganska förmånliga plats å -EnhörningenMålet remmitterades till rådhusrätten. God vexel. Sedan skeppsstufvaren Axel Kjellin för några dagar sedan utdelat aflöning åt sina arbetare, upptäckte han, att han antingen genom vexling eller på annat sätt kommit till korta på omkring 60 rdr. Han trodde att han möjligen af misstag lemnat dessa penningar till en af sina arbetare, förre artilleristen Elias Larsson Gren, men på tillfrågan förklarade denne att han icke fått mer än 7 a 8 rdr, som han haft att fordra för arbete. Då ingen bevisning fanns mot Gren, fick saken dervid bero. Emellertid erhöllo ett par poliskonstaplar kännedom om att Gren den ifrågavarande dagen lefvat friskt om, samt att han påföljande natt uppehållit sig på ett illa beryktadt ställe å Otterhällan, der han omsatt mycket penningar. Han blef derföre uppkallad i polisen, der han medgaf att han erhållit mera penningar af hr Kjellin än hvad han haft att fordra, men huru stort detta öfverskott varit visste han ej med säkerhet. Han ångrade mycket att han på ett så lättsinnigt sätt förstört penningarne, men föregaf som ursäkt att han blifvit förledd dertill. Poliskammaren beslutade att Gren skulle afföras till vederbörande tillsyningsman och varnas för sitt otillförlitliga uppförande. Lifvad engelsman. I går middag vid 3-tiden skulle en engelsk sjöman, som i rusigt tillstånd anträffats å Vallgatan, uppföras till 1:sta distriktets polisvaktkontor. Detta var dock icke öfverensstämmande med engelsmannens vilja, utan gjorde han ett förtvifladt motstånd, dervid tilldelande de poliskonstaplar som anhållit honem åtskilliga slag och sparkningar. Som vanligt vid dylika tillfällen hade ett stort antal nyfikna infunnit sig, hvilka med synbart och stort intresse följde det för den sortens folk roande uppträdet. Då poliskonstaplarne hunnit midt för rådhuset med den druckne, blef denne så vildsint, att fem Personer hade största svårighet att få makt med honom, hvarför en häst och kärra måste As