floden. Men Frankrike synes vara nära att åter råka i ett tillstånd af agitationer och brytningar, hvilket kan förlama dess verksamhet utåt och gifva Preissen tillfälle att böja de nu motspänstiga Sydstaterna. Ministeren Ollivier börjar neml. att vackla, och nya moln skocka sig kring Frankrike. I ett bref från Paris af d. 2 d:s skrifves: De olika angrepp, för hvilka det nya senatsbeslutet blifvit föremål, ha hos kejsaren åter väckt till lif hans gamla älsklingsid om en vädjan till folket. Hela hans omgifning. förstärkt med svärmen af de gamla vännerna af Rouhers skola, medvetna om denna kejsarens smak, hade sökt att tala till förmån för den allmänna omröstningen. Dessa mäns beräkning var denna: Lyckas det kejsaren, och derpå tvifla de icke, att med en offentlig majoritet framgå ur denna vädjan till folket, så är ban dagen efter omröstningen vida starkare än nu och kan derefter lättare få bugt med personer och ting. Kabinettet var i början löga gunstigt stämdt för en sådan åtgärd. Ollivier, såsom representant för den rent demokratiska principen inom ministeren, ville helst gömma folkomröstningsmedlet för en särdeles vigtig fråga, och det är i sjelfva verket knappast något tvifvel underkastadt, om man skuile nu rösta om, huruvida folket vill tramgent ha Napoleon III till kejsare eller icke, så skulle dynastien kunna räkna på en ofantlig majoritet. Men en folkomröstning ang. det nya senatsbeslutet erbjuder de allvarsam maste svårigheter. Den fråga, hvarom det skall röstas, blir ovilkorligen eå invecklad, att den stora massan omöjligen skall kunna fatta henne i hela hennes utsträckning. Oaktadt alla dessa betänkligheter, hvilka inom ministerrådet varit på tal, har kabinettet likväl ansett det nödigt att gifva kejsaren en borgen för sin tillgitvenhet, i det att det bitallit hans önskan att låta de nya förändringarne i statsförfattningen bekräftas genom en allmän folkomröstning. Detta beslut kan bli ytteret ödesdigert. På ett sammanträde inom venstra centern har den gamle Thiers kraftigt uttalat sig mot tunken på en dylik omröstvivg, och partiet har genom delegerade underrättat ministrarne om denna dess stämning. Tyvärr tyckes kejsaren icke hafva sett, att han vid denna vädjan blottställer sig. Ministeren har visserligen, såsom dagens telegram angitver, i denna omröstningsfråga erhållit ett törtroendevotum, men sjeltva omröstningen återstår och dessutom äfven andra kinkiga punkter. Såvidt vi kunna se, har kejsaren åter böjt sig under Rouhers inflytande, och detta är alltid en fara för Ollivier. Det upplyses nu, att juryn i Tours icke, såsom det först uppgifvits, frikänt prins Pierre Bonaparte med 18 röster mot 18, utan med 28 röster mot 8 Prinsen är ännu qvar i Auteuil. Fonvielles kandidatur i Lyon tyckes ej skola stöta på någon motkandidatur, som kan lägga allvarliga hinder i vägen. Fonvielles arrestering är naturligtvis härtill en starkt medverkande faktor. De klokare tidningarne klaga dock öfver, att den allmänna rösträtten är på atvägar och att valmännen endast ha ett politiskt skäl för ögonen, neml. det ati vilja understödja sådana personer som Rochefort, Lyktans kandidat; Fonvielle, Auteuildramats kandidat, Ledru Rollin, landsflyktenkandidat? o. s. v. Den unge Juarez, son till den mexican ska republikens president, har anländt till Paris. Englands status under det nyligen tilländalupna finansåret visar sig särdeles fördelaktig. lregeringens kassor inflöto75,134,252 p. st., d. v. s. 2,842,261 pund mer än året förut, och 1,919,252 pund mer än man i förväg beräknat. Detta är det högsta resultat, som hittills ernätts i afseende på inkomster, och ölverstiger med tio millioner inkomsterna för tio år sedan, fastän inkomstskatten då var nära dubbelt så hög som nu och flera nu fria införselartiklar voro betungade till ett belopp af flera millioner årligen. Nästan alla de särskilda posterna visa tillväxt. Drottningens förtrogne, general Charles Grey, har aflidit, 66 år gammal. Den nya Thamestunneln har nu öppnats för den allmänna trafiken. På tre minuter kan man fara från den ena stranden till den andra. Den luxemburgska frågan skall åter ha varit på tapeten och gifvit anledning till lifliga underhandlingar. Frågan väcktes nyligen i Berlin och var nära att antaga samma betydelse som förut; men de försonliga åsigterna skola dock ha afgått med segren, och de i saken intresserade makterna ha enats om att upprätthålla status quo. I Förenta Staterna har har aflidit en man, som ännu för tio år sedan gällde för en af Amerikas celebriter, neml. den amerikaniserade fransmannen Pierre Soule.