TCICBRTÅåIUISLI!KILCL Mm4JOT HK1611. — BRättegangsoch I alissakar. Poliskammar: eun. El denna tidnings polisreferat för sistl. Onsdag omnämndes, att skeppsstufvaren Axel Foght — tillnamnet var oriktigt stafvadt med Vougt — blifvit uppkallad till poliskammaren att ansvara för en af honom tillställd maskeradbal, hvartill han ej skulle sökt vederbörandes tillstånd. Saken var i och för sig sjelf af föga betydelse och referenten sökte framställa den under den skämtsamma form, som vanligen begagnas då dylika förseelser mot de kommunala ordningsreglorn. omnämnas i polisreferaterna. Att så der offentligt bli föremål för skämt, kan dock vara retsamt nog, och råkar man dertill oskyldigt i en sådan belägenhet, måste förtreten deröfver kännas ännu större; men hvarochen måste då medgifva att den är berättigad. Hvad hr Foght i detta afseende beträffar, torde sistnämnda törhållande ega rum, ty den senaste handläggningen af det mot honom anhängiggjorda mål, tyckes utvisa att detsamma varit lika ogrundadt som opåkalladt. Sedan målet i går blitvit påropadt till ytterliligare behandling i poliskammaren, framlemnade nemligen hr Foght en skrift af följande lydelse: Tul Poliskammaren i Göteborg. På grund af ett oskyldigt, helt och hållet privat nöje, hvartill jag den 20 sistl. Mars inbjudit åtskilliga af mina bekanta, har jag af den i Haga stationerade polisbetjeningen — det är mig obekant, om det är en eller slera polistjenstemän — blifvit instämd för Poiiskammaren, med påstående att mig måtte ådömas ansvar, för det jag skulle hafva utan polisens tilistånd arrangerat en mashkeradbal. Till genmale å denna anklagan får jag härmed till mitt försvar anföra följande: Då angifvaren, eller åklagaren påstått, att jag nämde dag arrangerat en maskeradbal, samt till och med atagit sig bevisa, att gästerna varit försedda med masker, måste angifvaren eller åklagaren, vid det tillfälle han pa ett eller annat sält kommit att blicka in i balsalen, haft en mindre än vanligt normal syn, enär såväl jag som mina 42 (skrifver Fyratiotvå) vid tillfället inbjudna gäster icke kunde upptäcka en enda å ifrågavarande bjudning tillstädesvarande person, manlig eller qvinlig, som utstyrt sig med mask. Möjligen har kanske i dansens hvirfvel en och annan till följd af värmen ett ögonblick hållit näsduken för ansigtet för att aftorka de af transpirationen frambragte svettdropparne, och straxt har den spanande polismannen antagit näsduken vara en mask, men i sådant fall har han alldeles misstagit sig. Väl hade de flesta gästerna kostymerat sig, men de hade icke maskerat sig, utan kunde man tydligt skåua deras ärliga, muntra och glada anletsdrag ifrån pannans högsta spets ända ned till yttersta delen af hakan hvilket kan intygas af alla de närvarande. Emellertid synes det mig vara temligen likgiltigt, om det varit en maskeradbal eller en kostymbal. Det var en privat tillställning, hvartill jag inviterat mina vänner och hvarvid jag i en at mig förhyrd lokal uteslutande på min egen bekostnad undtägnade de inbjudne med en tartiig måltid samt atföljande dryckesvaror och af mig beställd och betald dansmusik. Med ett ord det var ett oskyldigt nöje, som icke förorsakade någon förargelse eller på minsta sätt störde grannskapets fred. iDet förekommer mig derföre, som har Hagapolisen utan någon grundad anledning genom mitt uppkallande till poliskammaren förorsakat mig åtskilliga ledsamheter. Bland dessa får jag, förutan att nämna den tidsspillan och de omkostnader jag i och for målet är underkastad, synnerligast påpeka den stora obehagligheten att jag i en aktau tidnings referat vlifvit gjord till föremål för en visserligen ganska qvick och skämtsam men för mig sårande framställning som väl kan roa andra ehuru icke mig. Och tår jag härvid tillfoga, det jag alldeles icke lägger denna framställning tidningsreterenten till last, utan skritver allt på angifvarens och åklagaren ing, enär en tidningsreferent svårligen kan antaga att en tjensteman, anställd i en så aktad institution som Göteborgs poliskorps, gjort sig skyldig till att utan skäl och stridande emot allmänna lagen ingripa i privatlifvets fridlysta område. Jag kan derföre icke underlåta att å angifvaren eller åklagaren, för det missbruk han genom anhängiggörandet af detta mål gjort at sin embetsmyndighet, a honom yrka det strängaste ansvar, lagen för sådant förhållande stadgar, i det jag, såvida Poliskammaren icke anser sig kunna adömma honom detta ansvar, förbehåller mig min rätt att hos annan vederbörlig myndighet mot honom väcka det åtal, hvartill jag finner mig betogad. Göteborg den 4 April 1870. Axel L. Foght, Skeppsstufvare. Åklagaren förklarade att den bevisning, hvarpå angifvaren sagt sig ha tillgång ej för närvarande kunde åstadkommas, hvarföre han anhöll att mulet mot hr Foght finge bero pa ny a mälan. Poliskammarens utslag föll i öfverensstämmelse med aklagarens begäran. Hr Foght förklarade sig dock ej nöja härmed, utan begärde del at poliskammarens handlingar i målet för väckande at rekonventionstalan. Hvau hr Sjångberg, i hvars lokal balen egt rum, beträffar, cömdes han till 10 rurs böter tor det han 1 sin lokal serverat malturycker etter kl. 11. Afven han förklarade sig missnöjd med utsl från Stockholm. fedonbladska balansmälet. Efter sedan handlingarne i målet angående den balans, hvartill kassören Hedenblad enligt skeppsklareraren Bomans till poliskammaren gjorda anmälan skulle gjort sig skyldig, blifvit till rådhusrätten remitterade, förekom 1 1 : TT — 2—