Bl. genom ombud en längre skrift, undertecknad af hr Boman, hvari käranden säger sig icke kunna lagligen styrka huru stor kassabrist förefinnes eller ens om någon sådan i verkligheten egt rum. För att utröna detta förhållande vore nödvändigt att en omfattande utredning skulle ske och dertill erfordrades Hedeublads personliga närvaro. Skriften omförmäler vidare att det varit med firmans vetskap som H. åt vänner och bekanta utlänt mindre belopp och jemväl af kassans medel sjelf användt utöfver sin bestämda lön. Hedenblad skulle, enligt denna uppgift. ej ha varit firmans tjenare såsom hvarje annan bokhållare på kontoret, utan haft uppdrag att med redovisningsskyldighet mottaga och qvittera penningar och göra utbetalningar. Slutligen förklarades att Hedenblad under den tid af omkring 15 år, som han varit å kontoret anställd, gjort sig förtjent af firmans förtroende. På grund af dessa omständigheter förklarade sig käranden icke kunna angifva svaranden för brott mot 20 kap. strafilagen (om stöld), men ämnade efter fullständig utredning väcka påstående om ansvar för förskingring i händelse omständigheterna dertill föranledde. Efter öfverläggning, derförinnan allmänna åklagaren tillkännagifvit att han, sedan det kriminella ansvaret vore af hr Boman återkalladt, icke för det närvarande ansåg sig kunna föra ansvarstalan och sålunda för sin del ej heller kunde lägga hinder i vä gen för svarandens begäran att blitva ställd på fri fot, resolverade rätten, på grund af kärandens och åklagarens yttranden, att remisshandlingarne i målet ej kunde till någon rättens vidare åtgärd föranleda samt att svaranden i följd häraf skulle på fri fot försättas.