varande ungherrarne, dem de, utan att känna dem, gitva i uppdrag än att hemta ett glas vatten — en vattencistern finnes alltid i hvarje vagn — än att skaffa dem en tidning — en tidningsförsäljare medföljer hvarje tåg — än att flytta deras naltsäckar och än att flytta sig sjelfva. Våra älskvärda få neml. allt som oftast det infallet att byta plats med männen i en annan bänkafdelning, och derigenom uppkommer en rörelse i kupgen, snarlik den som försiggår vid den gamla bekanta leken låna eld, likväl med den skilnaden att den era parten (herrarnes), som aldrig blir tillfrågad om han vill leka med, icke alltid synes så villig att lyda den andras vink, fastän något val naturligtvis icke finnes öfrigt. Huru otta har jag icke förargat mig öfver att, just när jag hunnit intaga en beqväm ställning och börjat studera min tidning, se någon af dessa qvinliga despoter ställa sig framtör mig för aut med ett lika torrt som kort uttaladt please! antyda det jag bade att ögonblickligen förfoga mig till en annan af de mänga lediga platserna, en som hon sjelt allt för väl kunnat intaga! Det kan vara roligt nog att en och annan gång, då tillfälle och någon giltig anledning gifves, få visa sig artig mot de täcka; men att efter deras kommando ständigt stå på tå som en narr för deras nycker, det är icke roligt alls. Sannerligen, det har gifvits ögonblick under min sammanvaro med dessa feminina jernvägspassagerare, om dagarne i de stora vagnarne samt qvällar och morgnar i the sleeping cars (sotkupgerna) då jag undrat om icke rolerna blifvit förbytta, så att damerna voro karlar och jag fruntimmer. Och ändock kan jag icke påstå, att mina kontrahenter förbrutit sig mot hvad till anständighe: ten (den sanna, förstås, och icke den guds nådliga som fördref sederna) hörer. Den första qvällen jag vistades i Newyork kom jag in på en ÅRestaurant, der jag fann före mig bl. a. ett sällskap af fyra gent lemän och en miss, som under den gladaste sinnesstämning intogo sin Åeuper. Den litliga damen tycktes utgöra själen i laget och hennes otvungna glädtighet gjorde ungherrarne allt djerfvare i tal och äthäfvor. Sysselsatt med min egen segslitna roastbeef och redan temligen van vid att på sådana ställen se dylika kotterier, egnade jag icke mina grannar så stor uppmärksamhet, att jag kan säga huruvida det var kavaljerernas fel att den sköna helt plötsligt reste sig för att gå. Afskedet var å ömse sidor vänligt, tyckte jag ehuru herrarne gjorde endast några matta sörsök att förmå den älskvärda bordskamratev till ett förlängdt vistande ibland dem. Xör hon, följd af de qvarlemnades blickar, hunnit ut på gatan, skyndade en af gentlemännen fram till dörren att kasta en forskande blick efter henne och återkom, skrattande, till siva vänner med den upplysningen, att hon verk ligen var på väg will hemmet. Men nu fram trädde oförmodadt en annan ung miss, som :i sällskap med ett äldre fruntimmer superat vi. ett annat bord, och tilltalade de förvånade ungherrarne ungefär så bär: Jag känner visserligen icke den dam, som nyss gick ut härifrån, men jag har ej skäl att tro henn om annat än godt; derför måste jag säga ede:, att edert sätt under hennes närvaro anstå eder lika litet som de ätvetydiga ord och lo enden, I tillåten eder vid hennes bortgång Hon har giort eig skyldig måhända endas till ett fel — det, att hon antagit en inbjud ning hit af personer som äro så litet ridder liga. Efter att hafva uttalat denna förebråelst så högt att den väl kunde höras af alls innevarande, hvilka noga lyssnat dertill, återtog den tappra missen sin plats, innan de slagna kavaljererna funnit ett ord till försvar eller ursäkt. Deras munterhet var emeller tid försvunnen. Tysta tömde de sina glas och gingo dädan. — Jag har nu blott atv tillägga det denna lokal är en af Newyorks finaste. På de sämre ställena går man grundligare tillväga. Det är icke längesedan jag läste i tidningarne om ett bullersamt uppträde som passerat här i Philadelphia. En qvinna stod vid krogdisken och tömde meo god smak sin whisky, då en irländare uppmanade henne att bjuda honom på en klunk. Hon nekade härtill, och han kastade henne då ett glas vatten i ansigtet, med den påtöljd, att hon framdrog en knif hvilken hon stötte i karlens bröst, så att han samma natt afled. Likaså händer det här allt som oftast att någon tapper amazon jagar en kula genom aufvudet på sin trolöse man under det att en annan med pistolen i hand tvingar en motvillig älskare att underteckna äktenskapskontraktet. Den som i Europa inhemtar dylika berättelser af de amerikanska tidningarne, hvilka nästan dagligen fägna sina läsare dermed, vill icke såtta liv till mer än hälften deraf, men har man blott vistats här en tid, tviflar man alldeles icke på deras sullkomliga sanningsenlighet. (For ts.) —I——— —— Ie