— RR ESS Arivingen till Raynham 5). Af M. k. Braddon. (Förf. till eLady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. —.Mord? — Ja; för förgiftning. — Douglas! utbrast Pauline i det hon qväfde ett anskri af fasa och föll tillbaka i sin stol nära utt svimma. Oh, hvartill gagnar det att resonnera med honom? mumlade hon medlidsamt, han är vansinnig — han är vensinnig! Min stackars, stackars Douglas! fortfor P u ine konvulsiviskt snyftande, ni är vansinnig sjelf och ni vill drifva mig till vansinne. Tala ej till mig. Lemna mig ensam. Ni har alldeles förskrämt mig med era vilda anklagelser. Lemna mig, Douglas ; af förbarmande lemna mig. — Ja, jag skall lemna er, Pauline, svarade hennes trolofvade i allvarlig sorgsen ton, och vår skiljsmessa skall bli evig. Ni kan ej förneka er brottslighet och ni kan ej längre bedraga mig. — Som ni vill, svarade madame Dureki i det hennes passionerade harm plötsligt förbyttes till ett isande lugn. Ni har förorättat mig så djupt, ni har tillfogat mig en så ) Forts. fr. N:o 68.