Senare Post. Det måtte onekligen kännas harmset för den franska regeringen att bli så bemött, som hon nu är det. Etter att hafva bekostat flera millioner på bibehållandet af påtvens verldsliga makt, genom att hålla en ockupationskår i hans stater, etter att hafva dermed skaffat sig i Italien en opålitlig i stället för en pålivlig vän, hvilken ej drog i betänkande att alliera sig med Preussen mot Österrike och sålunda möjlig göra detta Sadowa, som onekligen har tor lång tid försvagat Frankrikes maktställning i Europa — kortligen, efter att salunda veta sig vara den, som upprätthaller påtvevildot, måste det kännas olidligt att, då man gör sig besvär med afsändande af en vigug note till den romerska regeringen bli så oartigt bemött, att man, fastän tiden på ett betänkligt sätt brådskar, icke ens får svar. Meningarno äro redan delade om, huruvida franska regeringen ens gjorde rätt i att inblanda sig med en otficiel notes atsändande i det romerska kyrkomötets avgelägeuheter. Des:0 djupare kannes smäleken at att bemötas med öppet hån, då man likväl skrider till denna inblandning. I grofve Daruws note åbeJes neml. Frankrikes rätt enl. konkordatet med Rom att få vid mötet anställa ett lekm: annaombnd. Underrättelsen om detta notens innehåll besvarades af påfven med kringdelandet af förslaget om den nya arbetsordningen och ett tillägg t till förslaget om kyrkans välde, innehållande den mycket omtalade definitionen af påfvens ofelbarhet. Det första förslaget om arbetsordvingen har redan varit under diskussion och är kanske i denna stund anteget, innan ännu svar afsändts till Frankrike. Det blir således gagnlöst, om detta tår hälla sitt ombud på mötet eller ej, och det mäktiga Frankrike får hålla till godo med sparken at pålvetoffeln från den stol, det sjelft hållit upprätt. Grefve Daru låter inspirerade artiklar i officiösa blad uttrycka hans förundran öfver påivens förnäma hällning; men ej vinner det franska kabinettet i anseende på dessa klagotoner. De andra katolska makterna ha vorat draga fördel af den lexa, Frankrike fått, det att de förklarat sig icke vilja skicka 2 gra ombud till kyrkomötet, men deromot understödja det franska kabinetiets framställning i Rom om att mötet måtte vakta sig för att kränkande ingripa i statens lif. Att dessa framställningar skola tjena till intet, bör dock numera vara klart. Pafven kan ej längre gå tillbaka, Sedan han väckt frågan om gin oselbarhet, skulle han göra sig skyldig till en farlig inkonseqvens, om han gjorde någon eftergift. Journal des Dåbate säger ock mycket riktigt: Frågan är väckt och hon måste bli löst; hon skall lösas i påskveckan. Resultatet kan icke vara otvifvelaktigt. Förutom missproportionen mellan majoriteten och minoriteten, bör man betänka, att majoriteten har fördelen af en fullständig enhet i ja-votering, under det att minoriteten icke går ända till fullständig förnekelse och endast uppställer frågan om sakens otidsenlighet. De opponerande biskoparne ha aldrig väckt sjelfva principfrågan, och man har derför gifvit dem namnet: inopportunister. De ha således ej skridit så långt framåt, att de icke mera skulle kunna vända tillbaka. Bladet påpekar derefter skilnaden mellan natu