feltåckaren. Det är ej likt er att på det sättet svara en gammal vän som jag är. Mr Brook brydde sig ej om att svara på hans förebråelse. Han fortfor att röka sin pipa under tystnad. — Harris, sade taffeltäckaren nu vänd till värden på stället, som nyss kommit in, vet ni om värden på Fiolen kommit tillbaka ännu? — Nej, det har han ej, svarade mr Harris. Folk beklagar sig just öfver uppassningen der, hvilken skötes ensamt af pigan som han lemnat efter sig. Många af hans gamla kunder ha kommit hit af den orsaken. Det är högst besynnerligt att karlen gifvit sig i väg utan känd orsak och just vid samma tid som den lilla flickan försvann från slottet. — Ni tror väl ej att han har något att göra med den saken, Harris? upprepade taffeltäckaren. Harris skakade högtidligt på hufvudet. — Jag tror ingenting, svarade han hemlighetsfullt. Det tillhör ej mig att afgifva ett omdöme öfver denna sak. Man kunde tro det vara förestafvadt af afundsjuka på en yrkesbroder. Allt hvad jag säger är detta: en högst besynnerlig omständighet att värden på Fiolen skulle försvinna från byn vid samma tid som miss Eversleigh försvann från slottet. Ni kan stofva och lägga ihop, eller låta bli; hvilket ni vill. Det blir er sak, tillade mr Harris i mycket högtidlig ton. — Efter hvad jag hörde af mutter Smithson, sade taffoltiickaren; så måsto någon i sjelfva slottet varit delaktig i stölden SYag vill våga hela min årslön på att så i Å