landets första intresse, neml. värnandet af dess sjelfstandighet. Hvad beträffar att nu använda beräringsfonden för att derigenom kunna undvika skatteförhöjning, framhöll hr Wern m. fl. det origtiga i att tillgripa flera års besparingar, för att reda sig från en tillfällig brist, då man derigenom skulle tillintetgöra sjelfva beväringsinstitutionen, och visade, att ett dylikt åtgörande endast skulle leda till skatternas ökande nästa år. Vidkommande sjelfva summan funno alla det vara nödvändigt att ställa den någorlunda i förhållande till hvad utgifterna i verkligheten visat sig vara, hvarföre ock flertalet yrkade bifall till K. M:ts förslag. Grefve H. Hamilton ville att för ändamålet, i enlighet med reservanternas åsigt, endast såsom hittils skulle anvisas ett förslagsanslag af 500,000 rdr. Till försvar för utskottets förslag uppträdde de tvenne ledamöter från Första kammaren i statsutskottet, hvilka icke reserverat sig, hrr MontgomeryCederhjelm och frih. v. Essen. Utskottet hade tagit till sitt hufvudsyftemål att söka undvika den skatteförhöjning, som regeringen ansett nödvändig, och derföre bemödat sig om att åstadkomma besparingar, dervid 4:e och 5:e hufvudtitlarne, upptagande de största summorna i utgiftsstaten, naturligen erbjöde sig såsom lämpligaste föremål. Utskottet hade äfven lyckats komma derhän, att endast en brist af 400,000 rdr behöfue betäckas, hvilket kunde ske genom att beräkna bränvinsbränningen till 13 mill. kannor i stället för 12,500,000 kannor, som finansministern gjort. Att använda beväringsfonden för ett ändamål, som det nu ifrågasatta, vore en tanke, som funnes uttryckt i den kgl. propositionen vid denna och föregående riksdagar; riksdagen skulle, genom att bitalla den af utskottet föreslagna åtgärden, blott uttala representationens bifall till att K. M:t finge, derest han så funne för godt, använda fonden såsom nu ifrågasatts. I samma syfte uttalade sig hrr Tornerhjelm och grefve Posse. Efter votering ogillade kammaren med 100 röster mot 14 statsutskottets hemställan och biföll den kgl. propositionen trigt, hvad utskottet rörande denna hufvudtitel hemställt, godkändesgaf Första kammaren, hvilken sålunda, bland annat, för år 1871 anvisat följande af K. M:t äskade belopp, nemligen: 12,000 rdr för höjande af anslaget till reseoch traktamentspenningar från 58,000 rår till 70,000 rdr; 24,000 rdr för tillverkning af nya och förändring af äldre infanterigevär samt tillverkning af kopparpatroner; 100,000 rdr till fortsättande at arbetena vid Karlsborgs fästning; 87,400 rdr till skansarbetet vid Fredriksborgssundet och 282,630 rdr, hvaraf 94,200 rdr i år, till försänkningar i Stockholms skärgård; 189,000 rdr till underhåll af beväringsmanskapets beklädnad; 60,000 rdr till topografiska kårens arbeten; 9000 rår att, enligt K. M:ts disposition, användas till understöd åt officerare af armåens särskilda hufvudvapen, som kunna vara hugade att ingå i aktiv militärtjenst hos någon ivänskapligt förhållande till Sverige stående makt och med rättighet såsom hittills för K. M:t att hvad af anslaget kan inom året komma att besparas få under ett följande år disponera; samt slutligen 70,000 rår till skarpskytteväsendets befrämjande. Vid frågan om anslaget till befästningsarbetena vid Karlsborg uppträdde grefve af Ugglas, hvilken ville begagna tillfället att fästa uppmärksamheten på nödvändigheten att befästa Karlskr och dess hamn med afseende på platsens vigt försvaret al södra delen af Sverige i händelse af ett siendtligt angrepp. Sjöministera frih. Leijonhufvud förklarade med anledning häraf, att ehuru han såsom förut varande ingeniörofficer, under många år sökt verka i det af föregående talare angifna syfte, han likväl med afseende på de stora kostnader dessa befästningsarbeten kräfde och det föga hopp, han egde om benägenhet från representationens sida att underkasta sig dessa kostna er, öfvergilvit hoppet att se Karlskrona befästadt. Första kammaren genomgick i Tisdags afton Femte hufvudtiteln (anslagen till sjöförsvarsdepartementet). Beträffande till en början den af statsutskottet lemnade utredning rörande de disponibla besparingarne under denna hufvudtitel, hvilka utskottet beräknat till 1,354,000 ror, men K. M:t en dast till 668,000 rår, uppstod en kort diskussion. derunder sjöministeru frih. Leijonhufvud, grefve at U(gglas och hr af Klint försvarade de af K. M:t gjorda beräkningarne. De yrkade att den af statsutskottet lemnade redogörelsen måtte läggas till handlingarne, med gillande likväl af K. M:ts hemställan att af tillgängliga besparingar öfverflytta 200,000 rår till andra af statsverkets behof. Detta yrkande godkändes af kammaren. I 6:te punkten af statsutskottets utlåtande rörande anslagen till sjöförsvaret föreslår utskottet att till krigsfartygsbyggnader måtte anvisas 784,000 rdr och afstyrk i sammanhang härmed K. M:ts förslag om användande för samma ändamål af den under rubrik influtna medel till uppköp af spanmål befintliga besparing af 468,000 rur, hvilken summa utskottet ansett obehöflig för ofvannämnda arbeten samt kunna för andra behof inom hufvudtiteln afses. lir af Klint, understödd af hr Wern m. fl., yrkade bitall till denna punkt, men med det tillägg, att det besparade beloppet af 468,000 rdr skulle till riksgaldskontoret öfverlemnas. Ehuru sjöministern frih. Leijonhufvud icke motsatte sig ett sådant beslut, yrkade grefve J. O. Mörner och hr Faxe bitall till K. M:ts proprosition och begärde votering, hvarvid kammaren med 92 röster mot 8 fattade beslut i enlighet med hr af Klints förslag. Efter en kort öfverläggning beslöt kammaren, på framställning jemväl af hr Klint. att med afslag a utskottets hemställan om indragande af anslaget till flottans underhåll, bibehålla detsamma såsom reservationsanslag med dess nuvarande belopp 592,888 rur 50 öre. Jemväl beslöts, mot utskottets förslag, att förutom anslaget under rubrik sjöexpeditioner till hanaelns skyddander, 150,000 rdr, bibehålla anslaget till exercis af flottans bemanning med dess nuvarande belopp 480,000 rdr. Vidare har utskottet hemställt att anslaget till gemenskapens vid sjöförsvaret naturaunderhåll må med ett belopp af 230,000 rdr såsom förslagsanslag upptagas. Härvid yrkade grefve C. J. Mörner, att ordet förslagsanslag matte ändras till reservationsanslag, hvaremot hr Klint godkände utskottets hemställan med det tillägg, att den under år 1870 uppkommande behållning skulle öfverlemnas till riksgäldskontoret.