Från Utlandet. Times offentliggör nu franska utrikesministern grefve Darue bref till en af de franska prelaterna vid mötet i Rom rörande detta samma möte. Det första aktstycket lyder: Paris d. 18 Jan. 1870. Jag har med ledsnad sett några af de saker som tilldragit sig, men jag kan likväl icke tro på allt för stora oförsigtigheter å romerska hofvets sida. Man kan icke der vara nog blind att tro, det våra truppers qvarhållande skulle vara möjligt 24 timmar efter den dag, då dogmen om ofelbarheten ble vit förklarad. En oemotståndlig rörelse skall då uppstå inom den allmänna meningen i Frankrike, för hvilken vi måste böja oss. Helt visst både vet, ser och tror den hel. fadren det. Han skall, hoppas jag, lyssna till mera moderata råd af den franska kyrkans mest lysande medlemmar ... Detta bopp gick icke i fullbordan, och den omnämnde prelaten skref: det är nu omöjligt att, utan att direkte uppresa sig mot den hel. sadren, tala om de grundsatser, som utgöra grundvalen för de flesta europeiska staters institutioner. Grefve Daru skref då: Paris d. 5 Febr. Jag tackar eder för de underrättelser, ni behagat lemna mig. Jag fruktar, att majoritetspartjet inom mötet vill missbruka sina fördelar ech att det går hänsynslöst mot målet. De religiösa lidelserna äro svårare att beherrska, än de politiska. Jag skattar mycket det motstånd, som den fasta hållningen hos biskoparnes minoritet uppreser emot dem, och jag understödjer den af alla krafter. Jag har vid flera omgångar skickat regeringsinstruktioner till hr de Banneville, hvilken håller mig au courant med allt, och genom hans mun har jag låtit kardinal Antonelli få höra sanningen. Det är tydligt, att allt kan befaras af hållningen hos de italienska och spanska prelaterna samt apostoliska missionärerna och vikarierna, hvilka tyckas lefva i en verld för sig. Det är klart, att man kan göra det omöjligt för oss att bibehålla vår besättning i Rom såväl som att ordna den hel. stolens finansiela angelägenheter, med hvilka jag så gerna ville sysselsätta mig, och att man kan allvarligt bryta de i konkordatet innehållna förbindelserna, hvilka propagandan ej tyckes bry sig om det ringaste, samt häfva det förbund som förenar oss. Jag har varnat kardinalen derför; jag skall ej upphöra med att för den hel. stolen skildra faran af den belägenhet, hvari den försätter sig och oss; men jag är ej säker om, att dessa föreställningar bli hörda; man räsonnerar icke, man låter sig ryckas med af ögonblickets ifver. Om minoriteten mn vinna tid, skall den göra det som för närvarande är det bästa. Det revolutionära partiet, som sedan någon tid tillbaka rör på sig, åsamkar oss här någon förvirring. Det konspirerar och tyckes snart vilja handla. Huru blind är man icke i Rom, om man icke märker, att man gifver det vapen i händerna, att der är faran; att det är en dåraktig handling att inför en sådan fara krossa den upprätthållande styrkan; att man, då man komprometterar religionen med