svagare könet, dem han ständigt håller i en för honom och hans kyrka mycket gagnande verksamhet. Det är på hans förslag och under hans ledning som i Chicago blifvit bildad en fruntimmers-syförening, hvilken arbetar för missionsväsendet inom hans församling. Denna förenings medlemmar sammanträda en gång hvarje vecka för att sysselsätta sig med handarbeten, hvilka sedermera bortauktioneras, hvarefter de influtna medlen användas till att underhålla ett prestämne, som har sig förelagdt att gå in i alla hus, der svenskar finnas, för att mana dem till bättring, skänka dem andliga skrifter och — uppmana dem att sluta sig till ingen annan kyrka än pastor Carlssons. Vid dessa 8. k. symöten är hr pastorn sjelfskrifven ordförande liksom öfver allt annnorstädes, der hans och hans kyrkas angelägenheter skola afhandlas och befrimjas. Fyndigt nog skickade han endast qvinnor att tigga understöd af de rika amerikanarne till kyrkbyggnaden, som derigenom vann icke obetydligt. Se här ett annat drag, som tillfullo visar, huru skickligt hr Carlsson förstått att, för sin älsklingsides förverkligande, begagna sig af tillfälle och omständigheter! En ung arbetare ur den svenska allmogeklassen gick en dag till pastor C. för att bedja honom öfversända en summa penningar (c:a 200 rdr sv.) till hans, arbetarens, gamla, behöfvande moder hemma i Sverige, hvilket pastorn äfven lofvade att göra. Men då sonen en tid derefter af ett bref hemifrån blifvit underrättad om moderns död samt på samma gång fått veta att inga penningar framkommit till henne, gjorde han ett nytt besök hos själasörjaren, som efter en stunds funderande drog sig tillminnes så väl att ofvanskrifna summa blifvit honom öfverlemnad som ock — att han alldeles glömt att enligt löfte sortsända densamma. Nin käre vän, yttrade presten salvelsefullt, din mor är död och frågar således icke efter de penningar, du ämnat henne. Säg mig, kan du nu bättre använda dessa än genom att till Guds förherrligande skänka dem åt kyrkan? Hon, den hädangångna lefver — låtom oss hoppas det — bland de saliga i himmelen, och derifrån skall hon nog se din goda gerning samt innerligt fröjdas deråt ... Den at sorg nedtryckte ynglingen gaf lätt med sig och pastorn stoppade penningarne i sin P ola