Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Förliden Fredags afton vid sjutiden utbröt eld i ett hus tillhörigt akaren Joh:s Andersson under n:o 149 i Majornas I:sta rote. All anledning är att antaga det olyckstillbudet föranledts af mordbrand. Vid det härom hållna polisförhör berättade Joh:s Andersson om tilldragelsen följande: Huset var försäkradt i städernas allmänna brandstodsbolag för 3.500 rdr. Elden började på vinden (hvilken var så låg att man måste krypa på densamma). Till denra vind hade man tillträde dels genom en lucka i taket öfver en förstuga, dels från en skrubb, hvilken låg bredvid den i huset inneboende Olof Anderssons kök. Genom att stiga upp på en kista, som stod i nämnde skrubb, kunde man nå upp till den öfver öfversta bjelklagret i ena väggen af skrubben sig sträckande öppningen till vinden. På vinden hade blifvit uppkastad en del dref, tågstumpar och andra brännbara ämnen. I dem hade elden anlagts. Hvem som kastat upp drefven visste ej Johannes A. Dref och sågspån hade af Anna Sofia Olsson, som bodde i huset, blifvit uppsopade från golfvet och lagda i en korg. Den dag då eldsvådan utbröt hade Andersson, som ej bodde på stället, besökt det hus, i hvilket elden anlagts, först kl. 8—9 på morgonen; sedermera hade han varit der kl. 11, men icke varit inne i skrubben. Slutligen hade han på eftermiddagen mellan kl. 5 och 6 fått bud ifrån ofvannämnda Sofia Olsson om att en skräddare, som bott i huset, som aflägsnat sig utan att betala hyran och hvars saker blifvit uppflyttade i skrubben, nu befunne sig derstädes, ifall Andersson ville råka honom. A. begaf sig fördenskull dit upp. Då han af Sofia Olsson fick höra att skräddaren var öfverlastad och låg i ett annat rum, brydde han sig ej om att tala med honom. Han återvände till ett närbeläget hus, men gick åter upp samt frågade den i huset boende Olof Andersson, som stod på gården, hvar han gjort af skräddaren. Han hade dock förut sett att skräddaren af Olof blifvit hjelpt ut för trapporna som ledde ned från gården till gatan. Inne i huset hade han vid sista besöket på aftonen icke varit. Icke heller hade han på eftermiddagen varit inne i skruben. Arbetskarlen Olof Andersson bor i huset i ett rum under det ställe på vinden der elden först bröt ut. Hans bustru hade märkt att det började ryka der; sedan han ankommit började det brinna uppe i taket, enär elden då redan trängt in genom trossbotten. Han äntrade upp genom den lucka som från förstugan ledde upp till vinden och lyckades med en balja och en spann vatten att släcka elden. Inga afbrända tändstickor syntes. Från skorstenspipan, som var öfver fyra alnar från stället, der elden brutit ut, kunde denna omöjligen ha kommit. Vittnet visste att Joh:s Andersson (husegaren) varit inne på förmiddagen, men ej om han varit der på eftermiddagen. Sedan Olof ledt ned den något öfverlastade skräddaren utför trapporna från gården till gatan, hade husegaren infunnit sig i förstugan till huset, der Olof bodde och från hvilken man kunde komma in i skrubben. Husegaren frågade då hvar man gjort af skräddaren (som man finner en öfverflödig fråga, då han sjelf sett honom bli nedförd utför trapporna). Tillfrågad huru han skulle kunna förklara motsägelserna emellan hans och vittnets uppgifter, förklarade husegaren Andersson att han aldrig förnekat det han på förmiddagen varit uppe i skrubben emedan man måste se sig om öfverallt. På eftermiddagen hade han dock bestämdt icke varit der. Beträffande uppgiften om att han på aftonen skulle mött Ö.of Andersson och ännu en annan i huset boende person i förstugan, förnekade han äfven detta. Orsaken hvarföre han frågat hvart skräddaren tagit rägen, hade varit den, att han velat veta hur skräddarens senare öden förlupit. Hustru Johanna Andersson berättade i afseende på eldsvådans utbrott ungefär detsamma som mannen. Husegaren hade vid femtiden på eftermiddagen varit inne i Sofie Olssons rum. Huruvida någon på aftonen besökt skrubben kunde hon ej säga, ty tör att hon skulle höra det från sitt rum, måste han zå härdt. Andersson, som förl. Tisdag sjelf tog emot värdskapet i huset hade sagt till att skrubben skulle hållas öppen. Orsaken härtill, förklarade hon med ett menande leende, kunde hon ej säga. Hon trodde emellertid ej att någon varit i skrubben mer än värden. Andersson som derom tillfrågades förklarade att san köpt huset, som nu vore assureradt för 3500 dr, för 4000 rdr (för 12 år sedan, likväl, anmärkte . f. polismästaren häradsh. Elliot); sedan dess hade han kostat på det 700 rdr. Anna Sofia Olsson berättade att husegaren A. far inne i hennes rum kl. half 6 på aftonen. Han sade då: Jag bryr mig ej om skräddaren, men skall låsa skrubben, så att han ej kan taga sina saker. Han besökte derefter skrubben, det kunde vittnet taga på sin ed, men något lås blef ej ditsatt. Huru länge Å. var i skrubben på aftonen kunde hon ej säga, men en liten stund var det. Johannes Andersson nekade fortfarande för att