regeringen bedja kejsaren att fritt begagna sitt prerogativ till kammarens upplösning; men denna eventualitet är osannolik. Hr Favre har beskyllat regeringen för overksamhet. Men hon behöfver tid till handling. Fria folk böra rådfrågas; ingenting bör ske hufvudstupa (stormande bifall). Regeringen erhöll ett provisoriskt förtroendevotum af 236 röster mot 18, desto mera berättigadt som Darues svar i allo var ädelt, klokt och lojalt. En hvar opartisk måste erkänna, att Ollivier gjort, hvad göras kunde, oaktadt han öfverallt stöter på ränker, ond vilja, missmod eller list. Han skall behöfva en krafug själs hela energi och ett oböjligt, moraliskt mod, för att kunna styra statsskeppet genom bränningarne. För de mindre europeiska folkens skull hoppas vi att det må lyckas honom, ty endast derigenom kan Frankrike återvinna den enhet, som skall utgöra dess styrka, denna styrka hvaraf hela dess förmåga af maktutveckling äfven utåt beror. Och denna styrka betingar i dessa dagar de mindre staternas sjelsstandighet i en viss grad. Den lagstiftande församling, som utom våra gränser dernäst tager uppmärksamheten mest i anspråk, är Englands parlament, för närvarande lifligt sysselsatt med den irländska jordfrågan. KI. 5 e. m. d. 15 d:s reste sig i Underhuset premierministern Gladstone, för att motivera regeringens nya lagförslag angående besittningen och beboendet af jord på Irland. Han helsades med starka bisallsrop från de ministeriela bänkarne. Ester en inledning yvtrade han sig ej kunna instämma med dem som säga, att Irland under de sista 20 åren godt utvecklat sig och att befolkningen derstädes icke har orsak att visa känslor af missbelätenhet. Tvärtom, arbetslönerna ha under de sista 10 åren icke stigit, antalet af de personer, som erhålla fattigunderstöd har starkt tillväxt, lefnadsomkostnaderna ha stigit och många högst okloka och våldsamma inblandningar i landets fastställda seder och bruk ha förekommit. IIan visade, att lagstiftningens tillvägagående i denna fråga under de sist förflutna 50 åren, fastän detsamma otvifvelaktigt borde verka i välgörande anda, möjligen skadat innevånarnes intressen och landets odlare. Han anförde exempelvis lagarne af 1793 och 1829 och visade, att desamma gynnade en alltför stark styckning al jorden och att the encumbered estates (bill ang. skuldbelastad jordegendom) verkat i andan af en oerhörd exekution, emedan den icke skyd dade de af förpaktaren införda och gjorda förbättringarne å förpaktningsegendomen. Parlamentet har dessutom under samma tid af ett halft sekel fullständigt ändrat vilkoren för törpaktarnes uppsägning. I det tal. derpå framhöll, att billon är hållen till förmån för årliga förpaktningar och ej medgilver full aftalsfrihet mellan egarne och de tillfälliga innehafvarne af jorden, tförklarade ban vidare, att det egentliga onda, hvarmed man måste sysselsätta sig, bestär i förpaktningens osäkerhet. Denna osäkerhet förlamar den tillfällige förpaktarens flit och inverkar skadligt på hans förhållande till jordegaren, staten och samfundet i allmänhet. Han kastade härefter en blick på de olika utvägar, som föreslagits till det ondas afhjel pande, och uttalade sig mycket krattigt mo stående förpaktningar, sådana som ej kunna lösas. Det skulle ej gagna det allmänna bästa, det skulle hämma utvecklingen af Irlands hjelpkällor i afseende på landthushållningen och det måste slutligen åter framkalla de olägenheter, öfver hvilka man beklagar sig, om man förvandlade jordegarne till blotta hyresupptagare, befriade dem från deras ansvar och upphäsde deras sörpligtelser. Förpaktningsosäkerheten visar sig på fyra olika sätt: 1. I återtagandet af vissa rättigheter, som förpaktaren dittills haft; 2. i det alltför mycket tillämpade och skoningslösa bruket at uppsägningar; 3. i vräkningar och slutligen 4 i förpaktningssummans höjande i de fall, då den förpaktade jordens stegrade värde varit en följd af de förbättringar, törpaktaren gjort. Mot detta onda torde möjligen hjelp kunna finnas i de erfarenhetsrön man gjort 1 Ulster, utan att man derför behöfde skaka egendomsrättens grundpelare. Till bevis härför framdrog ministern, att, under det förpaktningssumman på 90 år treoch sexdubblats, i HLagland och Skotland, der större säkerhet råder för förpaktarne, hade den på Irland endast tredubblats i Ulster, men i de andra provinserna ej ens fördubblats. Tal. öfvergick nu till billens bestämmelser och förklarade, att den sönderfaller i tvenne afdelningar, neml. den ang. förvärfvandet af jord och den rörande tilltallig besittning af sådan. (För dessa bestämmelser ha vi förut redogjort). Han slutade med att redogöra för de fördelar, som förslaget skulle medgifva egare, förpaktare och arbetare, och för orsakerna, hvarför han väntade, att den skulle antagas af alla tre klasserna. Talet varade i tre timmar och följdes med den största upp