Från Utlandet. I sanning, fransmännen äro ett svårstyrdt slägte. Det är töga mer än 6 veckor sedan den nuvarande ministeren öfvertog regeringstyglarne; under denna tid bar den haft fullt upp att göra med att qvälva gatuoroligheter, hvilkas töljder kunde utan regeringens fasta uppträdande varit oberäkneliga; interpellationer ha haglat i lagstiftande församlingen, der man äfven genomfört en långvarig handelsdebatt; en mängd misshagliga tjenstemän ha alskedats; flera nya genomgripande lagförslag ha utarbetats och framlagts för monarken och representationen — lagförslag hvilka man hittills kunnat vänta på i många år — och likväl är man nog orättvis att tillvita en sådan regering overksamhet! Tillvitelser som i öfrigt icke göras endast af dessa oförsonliga radikaler, hvilkas hufvudegenskap är sinnesförvridning, utan äfven at de någorlunda moderata i oppositionen, såsom t. ex. Jules Fayre. Denne har neml. i lagstiftande församlingen framkommit med en interpellation ang. regeringens inrikes politik, dervid han påstod, att regeringen ännu icke bevisat sig representera nationalviljan, hvilken fordrade en revision af militärlagen, omorganisering af nationalgardet och kamrarnes upplösning. — Förre ministern Pinard anmärkte härtill, att man ej kunde tillstädja kamrarnes upplösning, så länge deras majoritet och regeringen voro eniga — en anmärkning som synes oss i allo riktig, såframt regeringen icke vill desavouera sin egen vallag.