B— s— cO—ttt — 3 och ni har rätt, Erersleigh — hon gjorde ett djupt intryck på mig. Men ser ni, jag fann att intrycket kostade mig väl mycket. Hilton House är det angenämaste ställe i verlden att besöka; men om man finner att man förlorar ett par tre hundra pund hvarje gång man stiger öfver tröskeln der, bör ni knappt finna det underligt om man föredrar att tillbringa aftnarne der man kan få nöje för litet billigare pris. Men kanhända ni har svårt att förstå mina känslor i detta fall, Eversleigh, ty om jag minns rätt så var ni alltid vinnande då jag spelade hos madame Durski. — Var jag? sade sir Reginald med utseendet hos en man som försöker återkalla nästan glömda omständigheter för sitt minne. Lorden var ej så utan verldsoch menniskokännedom och i hans ord hade legat en viss betydelse som generade Eversleigh. — Vann jag då ni var der? frågade han likgiltigt. På min ära, det hade jag alldeles glömt. — Men icke jag, svarade lord Caversham. Jag fick ganska betydliga åderlåtningar vid åtskilliga tillfällen då ni och jag spelade åcarte, och jag har ej glömt figurerna på de vexlar jag hade nöjet underteckna till förmån för er. Nej, min bäste Eversleigh, ehuru jag anser madame Durski vara den mest förtjusande af sitt kön, har jag ingen böjelse att vidare besöka Hilton House. — Åh verkligen! sade sir Reginald hånfullt; ja det finnes så få personer nu för tiden som förstå konsten att förlora med grace. Vi ha ingen Stavordale i våra dagar. Den man som på en enda gifning kunde vinna elfvatusen