arbetare. hvilka hittills varit vid dessa nybyggnader sysselsatta, är naturligt. Det säI ges visserligen att den nye Seineprefekten Chevreau redan öfverenskommit med kejsaren om fortsättandet af de alloånna byggnadsföretagen efter Haussmanns plan, men man tror dock, att stora inskränknivgar, hvilka för öfrigt påbjudas af nödvändigheten skola komma att ske. På dessa faror har man länge sökt att gör. regeringen uppmärksam. Hon brydde sig då icke om att lygsna dertill. Nu mäste hon. I sanning, ett dilemma som det blir svårt att reda sig ur och ett orosfrö som kan verka mycket ondt. Från Rom äro de stora tidningarnes korrespondenter nu i tilltälle att meddela några af de nya canones för romersk-katolska kyrkan, som påfven vill ha af kyrkomötet antagna. Desamma äro så vildt hätska mot hvarje utveckling af mensklighetens andliga lif, att de mötas af hela den bildade verldens ogillande. Vi protestanter stå lyckligtvis utanför den saken, men vi måste med intresse följa densamma. Så heter det: Om Christi Kyrka: Canon I. Säger någon: Christi religion är icke bestående och uttryckt i någon af Christus sjelf grundad särskild församling, utan kan riktigt hållas och utöfvas af de enskilda hvar för sig, utan afseende på någon församling, som är Christi sanna kyrka — varde han förbannad. . Canon II. Säger någon: Kyrkan har af Herren Christus ej erhållit någon bestämd och oföränderlig författningsform, utan har, alldeles som menniskornas andra församlingar, efter tidernas föränderlighet underkastats eller kan underkastas vexlingar och förändringar — varde han förbannad. Canon III. Säger någon: De gudomliga löftenas kyrka är icke någon yttre och synbar församling, utan en alltigenom inre och osynlig — varde han förbannad. Canon IV. Säger någon: Den sanna kyrkan är ej någon i sig homogen kropp, utan består af de olika och spridda så kallade kristna församlingar och är öfver dem utgjuten; eller: de olika, i sin trosbekännelse ömsesidigt fi arandra afvikande och från föreningen söndrade församlingar bilda likasom lemmar eller delar af Christi ena och allmänna kyrka — varde han förbannad. Canon V. ger nagon: Christi kyrka år cj nåcon för den ev salighetens ernående nödvändi församling, eller: Menniskorna kunna bli saliga ge nom hvarje religions utöfning — varde han förbannad. Canon VI. Säger någon: Den ofördragsamhet, hvarmed katolska kyrkan bannlyser och fördömer alla från hennes gemenskap skiljda andliga sekter, är icke föreskrifven af den gudomliga rätten, eller: Rörande religionens sanning kunna endast trosföreställningar, men icke visshet råda, och derför böra alla religiösa sekter tillåtas af kyrkan — varde han förbannad. Ä Canon VII. Säger någon: Äfven denna Christi kyrka kan försjunka i mörker eller angripas at missförhållanden, genom hvilka hon afleues från trons och sedens saliggörande sanning, afviker från sin ursprungliga inrättning eller slutligen upphör, såsom vanartad och förderfvad, att existera — varde han förbannad. Canon VIII. Säger någon: Christi nuvarande kyrka är icke den sista och högsta institutionen för salighetens ernående, utan kan en annan väntas genom en ny och fullare utgjutning af den hel. ande — varde han förbannad. Canon IX. Säger någon: Kyrkans ofelbarhet inskränker sig endast till det, som innehålles i den gudomliga uppenubarelsen och omfattar icke äfven andra sanningar, hvilka äro med nödvändighet ertorderliga, för att uppenbarelsens skatt må tullständigt erhållas — varde han förbannad. Canon X. Säger någon: Kyrkan är ej någon fullkomlig församling, utan en förening (collegium), eller: Hon har den ställning inom det borgerliga samfundet; eller inom staten, att hon är underkastad det verldsliga herraväldet — varde han förbannad. Canon XI. Säger någon: Den af Gud instiktade kyrkan är likasom en församling af likar; biskoparne inneha visserligen ett embete och en tjenst, men ej någon egen regeringsmakt, som tillkommer genom gudomlig instiktelse och hvilken kan af dem fritt utofvas — varde han förbannad. Canon XII. Säger någon: Af Vår Herre och Frälsare Christus har till sin kyrka endast öfverlåtis makten att genom råd och fvertalning leda, men icke att genom lagar befalla eller att genom yttre domar och helsosamma straff tukta och tvinga de vilseledda och halsstarriga — varde han förbannad. Canon XIII. Säger någon: Christi sanna kyrka, utan hvilken ingen kan bli salig, är en annan, än den ena heliga katolska och romersk-apostoliska — varde han förbannad. Canon XIV. Säger någon: Den hel. aposteln Petrus har af Ilerren Christus insatts icke såsom den förste af alla apostlar och såsom synbart hufvud för hela den stridande kyrkan; eller: Han har endast erhållit hedersprimatet, men icke den sanna och egentliga maktens primat — varde han förbannad. Canon XV. Säger någon: Det är ej enligt Ilerren Christi egna bestämmelse, som den hel. Petrus har beständiga efterföljare i primatet öfver hela kyrkan; eller: den romerske påfven är icke enl. gudomlig rätt Petri efterföljare i just detta primat — varde han förbannad. Canon XVI. Säger någon: Den romerske påfven har endast till embete uppsigt eller ledning, men icke full jurisdiction öfver hela kyrkan; ell Denna hans makt är ej någon regelbunden och öfver alla kyrkor i alla tider omedelbar makt — varde han förbannad. Canon XVII. Säger någon: En oberoende kyrklig makt, sådan den enligt katolska kyrkans lära förlänats densamma af Christus, och en högsta borgerlig makt kunna ej bestå bredvid hvarandra så, att bådas rätt blir bevarad — varde han förbannad. Canon XVIII. Säger någon: Den makt, som är nödvändig för den borg statens regering, är icke af Gudi; eller: Man är enligt Guds egen lag icke skyldig densamma någon underkastels ; eller: Den strider emot menniskans naturliga frihet — varde han förbannad. Canon XIX. Säger någon: Alla menniskorna emellan bestående rättigheter härleda sig från den politiska staten; eller: Det består ingen auktoritet, utom den af denna meddelade — varde han för