Article Image
gått in derpå förr: under den irländska hun gersnöden då millioner beviljades för onyuiga arbeten, och år 1819, då parlamertet unslog 50,000 pund sterling för utvandringens bafrämjande. Med denna summa betordraues då 4,000 handtverkare till Algoabai, der de grundade den i dag i sin fulla blomma stående kolonien, öster om den egentliga Capkolonien. Hvad som i England skett en gång, det är såsom precedensfall heligt, och hvarför skulle det icke vara så, om det visat sig godt? Med hofsamhet och klokhet, med g od vilja och törståndigt val af personer och mål, skulle äfven nu med jemförelsevis ringa till skott mycket kunna göras för utvandringens befrämjande och lindrandet af nöden bland arbetarne. valet af personerna, det är ur praktisk synpunkt. den aldra största svårigheten. Dess Jösning måste öfverlemnas till de enskilda arbetareforeningarne, bland hvilka olikartade utvandringstöreningar bildats och ännu äro under bildning. Ty af de skickligaste arbetarne skola väl endast tå behöfva vända sitt fosterland ryggen, och bland de mindre skickliga måste urvalet träffas. Man bör härvid ha för ögonen de brottsliga tilltagen af bergsmännen i Thornelifke. Den, som t. ex. tror, att dessa af nöden drefvos till det yttersta, skulle misstaga sig mycket. AF föreningskassorna hade de rikligen matats, och så länge de arbetade, förtjente de mer än tusentals sjenstemän, skol lärare och handelsbiträden både i England och annorstädes. Bergsmännen här i landet förtjena f. n. mellan 2 och 5 pund sterling i veckan, men det de förtjena, förslösas af de flesta på spel, dans och suplag. Den engelske arbetaren äter i allmänhet bättre, än den svenske, han kläder sig bättre, dricker mera, roar sig mera, arbetar och sparar föga. Den som bär i London vid uppförandet af ett hus iakttagit murarne och handtlangarne och seit, huru trögt de arbeta och huru mycket bättre de betalas, i förhållande till det arbete de lemna, än annorstädes, han skall snart förlora sin beundran för yrkestöreningarne mellan de engelska arbetarne. Arbetet blir med hvarje år samre, under det arbetarne sjeltva genom sina brottsliga sammanrotningar söka att samtidigt drifva arbetslönerna i höjden. På det sättet undergrälves det anseende, Englands industri så länge åtnjutit: dess produkter bli illa gjorda och dyra och utträngas småningom från verldsmarknaden af täflande nationer, hvilka ännu ega arbetets frihet och veta att med kraft upprätthålla den. Hvilka lärdomar erbjuder ej sålunda Englands ställning i detta afseende för den tänkande mannen! Vi ha förut nämnt, att den indo engelska telegraflinien nu är på hela sin sträcka öppnad och i verksamhet. Densamma utgår srän London, passerar Nordsjön genom Reuters underhafskabel, hvilken sträcker sig till Emden, till Berlin, från Berlin genom Thorn, Warschau, Schitomir, Odessa, Kertsch, Svarta Hsafvet (underhafskabel från Dschuba till Con stantino:ka), Tifis, Dschulfa och Tauris; och i Teheran förenar den sig med de linier, som upprattats af engelsmännen, för att sammanknyta denna stad med Indien. Från Emden till ryska gränsen har linien bygts af ryska regeringen; genom Ryssland och Persien till Teneran har den lagts af firman Siemens Å Halske i Berlin. Linien är försedd med två trådar; de stolpar, som uppbära trådarne, äro tull största delen af jern; telegrafapparaterna äro förlärdigade efter ett nytt autografiskt system, upplunnet af Siemens. Hulfvudstationerna skola vara London, Berlin, Kertsch och Teheran, ölverdragningestioner skola upprättas i Warschau, Schitomir, Odessa, SuhumKale Tiflis och Tauris. Taxan är sålunda bestämd: Eit telegram om 20 ord kostar från Indien till London 71 francs, till Nordtyskland 66 fres 50 c.; europeiska Ryssland 60 fres; Kaukasus 52 sres och till Persien 42 fres. Vi ha någon tid lemnat Spanien ur sigte, väl vetande, att allmänheten ej kan finna någonting tilldragande, lika litet som historien derpå gör någon vinst, i de partiintriger och saktionshärsvor, som der knytas. Emellertid vill det synas som att dess ledande män börja att finna den närvarande obestämda ställningen odräglig och derför vilja försöka att om möjligt åstadkomma en lösning. Denna lösning kan endast åvägabringagenom ett konungaval. Också heter det i ett telegram, att ministören är sinnad att uppställa en ny tronkandidat. Men hvem skall denne bli? En korresp. till en engelsk tidning yttrar i ämnet följande: -bå den unge hertigen af Genua försvann från scenen, tycktes för en tid prinsens af Asturien, exdrottning Isabellas son Altonso, stjerna vara i uppgående. Det har Ar AA

9 februari 1870, sida 3

Thumbnail