ett inhemskt sondsystem, hvilka man vanligen antager ett sådant ega, så skola de kunna vinnas äfven genom en upplåning at detta slag och olikheten med en direkt inhemsk upplåning skulle endast vara den att härigenom obligationerna erhållit en så att säga universel kurs. De omständigheter som hittills förorsaka! att Sveriges i utlandet upptagna lån icke erhållits till det billiga pris, hvarå vårt land rättvisligen kan göra anspråk, äro af den beskaffenhet att de kunna afhjelpas. Den myndighet, som har sig uppdraget att på riksda gens vägnar leda upplåningsnegociationerni utgör, som bekant är, icke den lyckligast fun na organisationsformen för behandlingen a dylika ärenden. Sjelfva namnet riksgäldskontor (Reichs-Schuld-Comptoir) är, med dest häntydan på permanens i sin tillvaro, sådant att det skulle kunna afskräcka mera lättskrämdutländska långifvare, hvilka icke ega kännedom om inrättningens historiska uppkomst. Ingen garanti finnes för kontinuitet i kontorets sammansättning, dess ledamöter väljas ofta mera med hänsyn till politisk ortodoxi än till finansiella insigter, och om ätven de sistnämnda funnes i önsklig grad, saknas dock vanligen den äfven behöfliga underhandlingens konst och förmågan att bedöma den allmänna ställningen inom vår verldsdel såväl i ekonomiskt som politiskt hänseende. Utan att tillgripa den långvariga proceduren af förändring på grundlagsenlig väg i sjelfva institutionen, stode det helt säkert öppet tör fullmäktige att, med bibehållande at sin beslutanderätt i yttersta hand, öfverlåta åt finansministern att genom Sveriges ordinarie diplomater i utlandet förbereda dessa underhandlingar, och härigenow skulla åtskilliga olägenheter undanrödjas. Men det största hindret för framgång i svenska statens låneoperationer har dock utan tvifvel legat i det ofta anmärkta förhållandet, att upplåningen dels sker i smärre summo: än behöfligt är, hvarigenom den måste så mycket oftare återkomma, dels att tidpunkten inom hvilken den skall vara verkställd sättes så snart infallande, att vid ogynnsam ställning inom den europeiska lånemarknaden fullmäktige icke kunna afvakta förändring och förbättring af förhållandena, utan mäste låta föreskrifva sig lagar af den förstkommande låugisvaren. Åtven sistnämnda olägenheter böra till dem som lätt torde kunna athjelpas-. Finansministern har föreslagit att vid det proponerade inhemska lånet icke endast det mest tryckande behofvet skall tagas i betraktande, utan älven sådana under de närmast töljande åren inträdande behof, om hvilka man med visshet kan förutse att de måste genom upplåning fyllas. Lånesumman skulle derföre sät tas till 40 mill., och det finnes naturligtvis intet skäl hvarför icke denna riktiga grundsats ätven skulle kunna komma till användning, I händelse fråga vore om utländskt lån; och älven om den successiva emission, hvilken finansministern tänkt sig skola iakttagas för de inländska obligationerna, icke vore vid ett utländskt lån i samma grad lämplig — overk ställbar vore dock visst icke en dylik åtgärd äfven i sistnämnda fall — skulle dock utan tvifvel det för staten genast obehöfliga kapital genom hypoteksbanken och diskonten kunna erhålla en tillfällig placering. Ehuru troligen aldrig förut så många och så tätt på hvarandra följande statslån som i närvarande ögonblick uppträdt med afsigt att draga till sig det lediga kapitalet, ba dock just de senaste dagarnes tilldragelser varit egnade att gilva förhoppningar om att älven för Sverige ett ledigt rum på lånemarknaden skulle finnas. Ryssland — ett land hvars kredit eljest icke är bland de bästa — hade nyligen utbjudit 12 mill. till teckning; teckningens slutsumma utgjorde 140 mill. Å, d. v. 8. resultatet var nästan tolsdubbelt det äskade. Knappt var denna transaktion lyktad innan den sydamerikanska republiken Chili framlägger ett lån till subskription och får detsamma ensamt på den engelska marknaden flerdubbelt öfvertecknadt, och detta på förmånligare vilkor än dem som kommit Ryssland till del. Må vi emellertid antaga att om emot all förmodan Sverige icke för närvarando skulle hafva framgång i någon ny utländsk låreoperation, så finnes det dock en utväg, hvilken gör det möjligt att staten kan afvakta bättre uder — en utväg, som icke medför de temporära lånens menliga följder och som dessutom icke skulle konkurrera om den välbehöfliga inhemska kapitaltillgången med den enskilda industrien. Det vore att under hand låta försälja ett så stort belopp som erforderligt är, af de till ett värde at 18 mill. rdr sv. rmt hos riksgäldskontoret befintliga ännu ostämplade och outgifna obligationer af 1864 års lån i sterling. Detta lån utgafs, såsom man eriurar sig, under de mest ogynnsamma