officerare. I dag berättas det redan, att de skola ingå i egyptisk krigstjenst;, blott en reser först tillbaka till Korfu, för att senare återvända — om han icke der anordnar om qvarter för en större kår: Ligg härtill, att man, i trots af förnekandena från Ryssland, allmänt tror, att det nya rumeniska lånet npptagits för krigsrustningar, och man kan finna det naturugt, att Turkiet ej precist vill öfverraskas af ett kombineradt anfall från alla de olika vasallerna?, med Ryssland bakom sig. Denna österns jätte utsträcker även åt ett annat håll sin arm. Så talar Golos om, att en komit för Kaspiska Hatvet skall bildas inom utrikesministeriet, på grund at den politiska och kommersiela vigt, Ryssland numera fäster vid Kaspiska Hafvet. Kejsarens löjtnant i Kaukasus samt flera militära, maritima och finansiela dignitärer skola ingå i komitgen, hvilken otvifvelaktigt måste uppväcka persiska regeringens farhågor, om icke den ryska politiken, finare än sjelfva jesuiternas intriger, redan atväpnat denna regering, som tillkännagitvit, att alla ryska sabrikater få hädanefter tullfritt intöras i Persien. Vi nämnde jesuiternas intriger. Dessa, eller rättare ultramontanerna ha åter angripits med en vältalighet, som väckt både vänners och fienders beundran, af biskop Strosemeyer på ekumeniska mötet i Rom. Hun skildrade ultramontanernas tidningar, hvilka kämpa för pålvens ofelbarhet, syllabus och alla andra otidsenliga dårskaper, såsom hinder för civilisationen och sade, att de leddes at män, hvilka sökte att förvränga Jesu Christi religion. Till bevis derpå omnämnde han deras angrepp mot biskopen at Orleans och förklarade sig blygas öfver, att sådana belackare skulle ha någonting med kyrkan att göra. Efter sammanträdets slut begaf biskopen af Orlåans sig till telegratbyrån, för att ussända ett telegram till parisertidningen Le Frangais ; men man vägrade att befordra det. Ultramontaner och jesuiter rasa mot biskopen och omgifva honom med spioner. De säga, att han bar enskild tryckpress i sin våning, der han trycker cirkulär, hvilka han sadan i hemlighet utdelar; endast den omständigheten att han är fransman har gjort att man ännu icke vågat skicka polisen till honom för en husvisitation. I öfrigt ser man i Rom med oro hän mot just Frankrike, hvarest en ganska anmärkningsvärd stämning mot mötet börjar vakna och göra sig hörd. Så har den outtröttlige gallicanen Jean Wallon nyligen oisentliggjort ett bref till den ultramontane journalisten Venillot, hvari han bevisar med skarp logik att Veuillot och hans vänner, då de si ilrigt arbeta för påfvens otelbarhet, sig sjelfva ovetande undergräfva den hel. faderns verlds liga makt och helt enkelt förbereda statens skiljande från kyrkan. Han förklarar, att oktroyerandet at ofelbarhetsdogmen måste föranleda att ett stort antal prester utträda ur kyrkan, åt hvilka staten måste bevilja persioner, hvarigenom problemet om statens och kyrkans söndrande ifrån hvarandra öppet upp ställas. I Paris anställa kopporna stora härjningar isynnerhet inom de högre klasserna. Krigsministern säges förbereda ett förslag, hvilket afskaffar de stora militärbefilhafvare-distrikten och bestämmer att hädanester ingen militär, hvilken post han än må bekläda, får ha mer än 60,000 fres i lön. Det tyckes dock vara mer än tillräckligt detta.