———25252— ss ns an nöje, jagt, sedan han samvetsgrannt uppfyllt sina skyldigheter. De fattiga i Hallgrove hade godt skil att lyckönska sig till den omständigheten att deras kyrkoherde var en rik man. Mr Dales välgörenhet mot sina församlingsbor tycktes vara gränslös. Kyrkoherdebostället var ett vackert gammalt hus med en i hög grad romantisk belägenhet. Kullar, skog och vatten förlänade landskapet en omvexlande skönhet. Douglas Dale kallode Hallgrove, Lyckans dal. Ingendera af bröderna hade ännu gift sig och den blifvande lagkarlen gjorde täta besök hos kyrkoherden. Han var glad att finna lugn efter Londonlifvets ansträngande nöjen. I likhet med sin bror tyckte han om jagtens äfventyr och faror, och under jagttiden var han sällan frånvarande från Hallgrove. I London hade hun sina klubbar och sitt umgänge. Mödrarne i West End voro mycket glade att få helsa mr Dale välkommen till sina hem. Han skulle fått dansa med de vackraste flickor i London hvarje natt, om han velat. För en ogift man med obegränsade tillgångar och ingen särskild sysselsättning blir det fashionabla lifvets förlustelser efter en viss tid tröttande. Douglas Dale började ledsna på baler, middagar och konserter, då han händelsevis träffade sin kusin Reginald på en klubb som de båda tillhörde. Eversleigh kunde vara mycket angenäm då han så ville, och vid detta tillfälle ansträngde han sig till det