styrelse, underkastades af hr statsrädet en utförligare granskning. Genom att på entreprenad bygga ptatsbanorna skulle ingen besparing uppkomma, då dels stora kostnader måste beräknas för arbetenas ledning och kontroll, dels entreprenören säkerligen ej skulle åtaga sig arbetena utan att kunna beräkna betydlig vinst derpå. Att för jernbanornas byggande inrätta en särskild underafdelning af trafikstyrelsen skulle ej gå an, emedan härför allt för stor del af förvaltningen skulle tagas i anspråk. Vägoch vattenbyggnads-styrelsen kunde ej heller, såsom motionärens tredje alternativa förslag innehöll, öfvertaga ledningen af jernvägsbygnaderna, då denna styrelse såsom densamma nu är ordnad, hufvudsakligen har för ändamål att endast granska planer till vägoch vattenbygnads-arbeten, som utföras med statsmedel. Den nedsättning i trafik-kostnaderna med en half million, som grefve Sparre velat visa hafva egt rum sedan år 1868, vore något, för hvilket hr statsådet ej kunde tillegna sig minsta ära. — Grefve Sparre svarade härpå, bland annat, att, hvem som än hade förtjensten häraf, hade dock en nedsättning egt rum af mer än nämnda belopp, nämligen af 622,000 rdr, och hoppades han på möjligheten att åstadkomma besparingar af ännu några hundra tusen rdr. Att bygnadskostnaderna skulle blifva lika stora genom införande af entreprenadsystemet, kunde tal. ej medgifva; ty dels kunde ej ledning, tillsyn och kontroll blifva särdeles kostsamma, dels vore det af erfarenheten bestyrkt, att enskilda kunna utföra dylika arbeten billigare än staten. För trafikstyrelsen vore det ingen omöjlighet att öfvertaga ifrågavarande arbeten, då trafikstyrelsen i de många vid densamma anstälda ingeniörer egde tillräckliga krafter härtill. Tal redogjorde äfven utförligare för anledningen till det af honom vid förra Riksdagen väckta omfattande jernvägsförslag. Detsamma hade hufvudsakligen haft sin grund i talarens farhågor för ett utbrott inom den nya representationen af samma bedröfliga jernvägsstrider, hvilka, enligt hans åsigt, förnämligast bidragit att spränga den gamla, liksom ock i hans öfvertygelse om jernvägars nödvändighet till höjande af vår industri, så mycket mer, som densamma, enligt hvad Kommerskollegii berättelse visade, under de båda sednaste åren så betydligt sjunkit, att tillverkningen inom nästan hvarje fabriksgren visade sig mindre än medeltalet under närmast föregående femårsperiod. Dock, kunde ej besparingar göras till vinnande af ett bättre resultat af våra jernvägar, skulle till och med han finna sig föranlåten att neka allt anslag till deras fortsättande, vare sig åt norr, söder, öster eller vester. — Frih Gripenstedt bemötte föregående talaren hufvudsakligen med hänsyn till hans yttrande om vår industris ställning, hvilken ej vore så nedslående, då, om än de båda senaste åren, i följd af en mängd exceptionela förhållanden, visat sig mindre gynnsamma, tillverkningarna sedan 25 å 30 år tillbaka befunnit sig i ständigt stigande. — Statsrådet Adlercreutz begärde åter ordet och påpekade dervid äfven såsom bidragande orsak till de ogynsamma siffrorna för de senaste åren, att råvarorna blifvit billigare — en omständighet, som naturligtvis återverkat på tillverkningsvärdets belopp. — Hr Granlund uttalade såsom sin öfvertygelse, att i synnerhet den lilla industrien befunne sig i en beklaglig ställning. Frih. Tamms motion angående undersökning om möjligheten att åstadkomma en sammanslagning af Stockholms och Upsala län, uppkallade hrr frih. Akerkjelm. Borg och frih. Bonde, hvilka sökte visa orimligheten och orättvisan af en sådan anordning, samt hr Staaff, hvilken, hur nyttig och ändamålsenlig åtgärden än kunde vara, dock ej ansåg lämpligt att företaga den ut m i sammanhang med en i flera afseenden behöflig omreglering af landshöfdingedömena i allmänhet. I afseende på hr Leijers motion om reglering af presterskapets befrielse från afgifter och tunga för sina egande fastigheter i stad, tillkännagaf statsrådet Adlercreutz, att han redan tagit saken i öfvervägande, men fäste uppmärksamheten derä, att frågan, såsom berörande presterskapets privilegier, hörde under kyrkomötets behandling. Andra kammaren beslutade tillsätta ettsärskildt utskott för behandling af alla frågor rörande försvarsverket. Detsamma skulle bestå af a ledamöter och 3 suppleanter från hvardera kammaren, och skulle Första kammaren inbjudas att biträda detta beslut. Åt talmannen och sekreteraren öfverlemnades att uppgöra gruppering af de motioner, 27 till antalet, som tillhöra tillfälligt utskott.