liga lifvets lugn nu blifvit odrägligt för mig. Jag behöfver verksamhet, faror, hårdt arbete. Jag behöfver undfly mina egna tankar. Rosamond sökte lörgäfves beveka sin man att säga heune mera. Han som fordom varit så oftergifvande var i denna punkt obevelklig. Innan löfven börjat falla af träden var Albatross i ordning för en ny resa. Förste styrmannen förde henne ned till Plymouths hamn, der hon skulle invänta sin kapten, som rest till Dovonshire med postdiligensen för att installera Rosamond i hennes blifvande hem. Uoder andra förhållanden skulle Rosamond ha fägnat sig åt den romantiska skönheten af den lilla köping i Devonshire, der hennes man hade utsett ett trefligt hus at henne nära hans tants boning; men en stilla sorgbundenhet hade fått makt med den en gång så glada flickan. Hon hade oupphörligt grubblat öfver sin mans förändrade uppförande och omsider kommit ti!l en ryslig slutsats. Hon trodde att hennes man var vansinnig. Hvad annat än plötslig förståndsförvirring kunde ha åstadkommit en så stor förändring? — en förändring till hvilken det var omöjligt att tänka sig någon orsak. — Om han under någon tid varit frånvarande och återkommit som en förändrad menniska, skulle jag ej blifvit så förvånad deröfver, sade Rosamond för sig sjelf. Men förändringen inträffade på mindre än en timma. Han mottog ingen främmande, intet bref. Inga underrättelser af något slag kunde möjligtvis ha nått honom. Han inträdde i min fars arbetsrum som en lycklig man; han kom ut