cc-c TH—zI———— —— ålder brukats i deras hemort. Den ene är Liss Olof Larsson — ljånga dalkarlen — men drägten är dock varsamt moderniserad; högtidsrocken är af fint svart köpkläde. Den andre är Bengt Bengtsson i Gunneby, Eltdalen, som begagnar en fotsid rock, nästan i nattrocksfason, men af hemväfdt och hemfärgadt brungrått vadmal, kantad med röda lister och handuppslagen försedda med bredare ränder af rödt tyg. I dessa drägter är stil åtminstone; men deremot att sprätta med kortjackor, modernt tillskurna af fint kläde, är lika barockt såsom nationaldrägt och för gammalt folk af odalmannaklassen, som itall en kavaljer ville presentera sig i hemgjord blå vadmalsfrack med långa spetsiga skört och blankn knappar. Att sjöförsvarsdepartementet en af dagarne före riksdagens början fick en ny chef, frih. Leijonhufvud, är ingen nyhet, och det är icke såsom sådan jag här omnämner saken. Men man har klandrat att företrädaren, statsrådet Thulstrup, afgick vid nyss uppnådd pensionsälder och så kort före riksdagen. Detta klander förefaller mig oberättigadt. Hade han lemnat sin plats såsom sjöminister utan att hafva uppgjort förslag till reglering at fjerde hufvudtiteln, så hade det utan tvitvel varit klandervärdt; ty då hade han möjligen satt sin efterträdare i förlägenhet. Men det är icke sannolikt att denne ogillat hvad företrädaren föreslagit. IUvarföre skulle då hr Thulstrup hafva bibehållit ett chefskap, hvilket i hans hand var provisoriskt? Man har ju sagt att den nya organisationen af sjöförsvaret bör lemnas i fred för att mogna och att planen för denna organisation ej skall rubbas? Jag kan således icke fatta hvarföre man nu varit augelägen se hr Thulstrup på statsrådsbänken. Han har samvetsgrannt i nio år utöfvat sitt kall i statsrådet; han har alltid arbetat med allvar. Det bör icke förgätas att han i begge kamrarne under general Reuterskiölds sjukdom 1867 på ett utmärkt sätt förde dennes talan, och att alla hans yttranden inom riksdagen vittnade om grundlig sakkännedom. Han var icke talare; hans röst var låg och han eftersträtvade icke att med annat än fakta taga åhorarae; men han ingaf förtroende genom sitt värdiga allvar. Hans i protokollerna intagna yttranden äro förträffliga utredningar af de frågor hvari han uppträdde; men hvem läser väl dessa protokoller? Man nöjer sig med de korta tidningsreferaterna för dagen, hvilka hvad beträflar br Tävlstrups anförande stympades grufligt, emedan de voro svårfattliga för dem som i frågor af denna beskaffenhet alls icke är hemmastadda. IH. exc. frih. De Geer lemnade icke justitiestatsministersportsöljen den 12 Januali; också trodde ingen på denna förutsägelse mer än Dagens Nyheter, som var pappa för den. Men ännu är det outredt kvar de kretsarfinnas, der, enligt samma tidnings uppgift, frih. De Geers afgång så itrigt önskades. — Nej, den frågan är visst icke outredd, har Dagens Nyheter skyndat att upplysa, alltid snabb i repliker. Dessa kretsar äro desammar, der undertecknad hemtar sina antiliberala och genombyråkratiska ingifvelser, upplyser nämnde tidning, som här, lik Pythia, talar i gåtor. Antagom att sådana kretsar finnas; hvartöre skulle man just der önska frih. De Gecrs afsäng, då han naturligtvis enligt Dagens Nyneters oförgripliga mening icke är nog liberal och så rysligt byråkratisk? Och vidare, huru har Dagens Nyheters Red. i dessa kretsar rått tillträde? Hvilken funktion har ban der innehaft? Hvar har han tagit plats, kanske under soffan eller i tamburen? Men det vissa är emellertid att han hört alldeles rasande. Om några dagar åligger det Stockholms stadsfullmäktige att utse en ledamot i Första kammaren efter den allmänt aktade och inom hufvudstaden lika djupt saknade grossh. Frans Schartau. Stockholms börs, hvars prydnad han var och ett föredöme i redbarhet och ospardt nit för hufvudstadens bästa, kan ej uppgifva någon med honom jemförlig till erhållande at den lediga platsen i representationen. Stadsfullmäktige halva redan hållit UTE SS— KR