om allmänna beväringen, i syfte att endast en mindre del erhölle en fullstandig soldatbildning, en längre diskussion, som dock egentligen erhöll sin betydelse genom statsrådet abellus dervid afgifua yttranden. Namnde talare förklarade nämligen dels skälen till sin framställning om inställande innevarande år af andra klassens beväringsöfningar, dels uttalade han nu sina åsigter rörande den af hr Tornerhjelm väckta frågan. Hänvisande till sin vid remissen af statsregleringspropositionen yttrade mening om nödvändigheten af att både 1:a och 2:a klassens beväringsmöten för år 1871 måste egarum, emedan nya vapen och nya reglementen skulle inöfvas, uttalade han sig nu principielt mot hvarje inskränkning i beväringsöfningarna för nästkommande och derpå följande år. Deremot medgaf han, att ur financiel synpunkt omständigheter förefunnos, som kunde berättiga till en inskränkning deri under detta år genom inställande af 2:a klassens bevaringsmöten. Talaren angaf härefter de skäl, som betingade detta medgifvande från hans sida, och nämnde i detta afseende, hurusom ett ständigt öfverskridande af förslagsanslagen, isynnerhet under 4:e hufvudtiteln, gjorde det för hvarje departementschef till en pligt att tillse, i hvad mån önskningar om besparingar kunde tillmötesgås. Beträffande hvad som omedelbart föranledt hans till K. M:t gjorda ofvanberörda framstallning, nämndes, att i år en jemkning i bevaringsdistriktena eger rum, som gör att åtskilliga regementen få till öfning mottaga flera hundra man ösver vanligt antal. Detta föranleder en ötverflyttning af persedlar samt vidtagande af nya anordningar, hvarigenom skulle uppstå åtskilliga at talaren nämnda olägenheter. Vidare skola i år utdelas nya reglementen i de delar, som utgöra föremål för samöfning mellan beväring och stam, hvaraf naturligen följer, att stammen ännu är oöfvad, ett ytterligare skäl att icke inkalla 2:a klassens beväring och derigenom splittra befälskrafterna. Härtill kom, att stam och beväring i år öfvas med gevär at olika konstruktion, hvilket förhållande tal. hoppades med nästa år komma att upphöra. Denna eftergift a talarens sida kunde väl klandras, men han hade ansett såsom en af den nya representationens förnamsta egenskaper, att den möjliggjorde ett uppriktigt och ärligt meddelande mellan regering och representation. Hvad beträffar att general-orures reuan utgått om inkallande af 2:a klassens beväring, ville talaren ätaga sig skulden för den oegentliguet, att en följande ordre upphafde en föregaende, hvilket likväl icke vore särdeles komprometterande, enar den primitiva ordern icke trädt i verksamhet. Slutligen, då beväringsinstitutionen utgör grunavalen 101 värt försvar, förklarade sig hr statsrådet på det bestämdaste mot någon åtgärd, som kunde törminska eller försvaga denna grundval. Ilan vore emellertid öfvertygad om, att Riksdagen icke skulle biralia uet nu väckta förslaget; men i händelse sådant skulle ske, förklarade han bestämdt sig icke kunna lenma sin medverkan till dess uttörande, utan 1 sauant jall nödgas frånträda sin ansvarsfulla befattning. — 1 diskussionen deltogo vidare hrr Tornerlg ecu, som närmare sökte vara sitt förslag, gretve Hong Hamilton, hr Björnsjerna, gretve d Ugylus, hyr i1.— zellus, Nordstrom, frih. vildt och greive Lugervery, af hvilka flertalet, under medgifvande af uen stora vigt, frågan egde, klandrade den otillräckliga utreuning och motivering, motionären gifvit sitt försiag. Vid sådant förhållande kunde ett särskilat utssov för dess behandling icke heller ifragasattas utan borde motionen hänvisas till lagutskottet. Deuna mening gillades ock af kammaren. En ätven af hr Tronerhjelm väckt motion, om inställande helt och hallet at beväringens vapenoningar, återtogs af motionären efter en kort uisiku.sion, derunder olämpligheten af förslaget framudus at frih. Sljernblad, grefre Lagerberg samt ur Hu lenberg. Vid remiss i Första kammaren af frih. A. C. kEAUS motion om användande af det smalspåriga 9.stemet vid byggande af statens jern vägar, uppträdde hr Reutersvärd för förslaget, hvars fördelar särdeles i finansielt afseende ytterligare frumhollos af motionaren, dertill foranledd at atskilliga utaf hr Troilius mot detsamma framställda anmärkningar. Motionen remitterades till statsutskottet. I Andra kammaren uppstod äfven någon öfverläggning i anledning at åtskilliga bordlagua motioner. Beträffande den om revision af stra fflagen, framlade hr Hedin närmare motiverna till sitt törslag och fästade sig företrädesvis vid latitudsystemet, hvilket, ehuru i sig innebärande en vacker tanke, enligt motionärens mening, i nya strafflagen vunnit en utsträckning, som lemnade allt för mycket rum åt domarens godtycke. Hr Bergström trodde ej opinionen ännu vara mogen för en genomgripande omarbetning af den så nyligen antagna, nu gällande strafflagen, som dessutom, hvad särskildt latituden beträftade, ej erbjöde en vidsträcktare sådan än t. ex. Danmarks strafflag. En lislig diskussion uppstod i Andra kammaren vid föredraguing af grefve Sparres motion om indragning af jernvägsbygnadsstyrelsen. Chefen för civil-departementet, statsradet Adlercreuts, anmärkte, med hänsyftning på ett föregående anförande af grefve Sparre, att den äska, som för några dagar sedan från Wenersborgs-representantens plats väldigt rullade öfver alla styrelsor, med undantag af riksstyrelsen, hvaröfver ett blidt solsken nedföll, äfvensom möjligen af länsstyrelserna, nu urladdat sig öfver Jernvägsbygnadsstyrelsen eller en styrelse, som tillkommit på representationens yttryckligt derom uttalade önskan. De trenne olika förslag, som motionären framställt till ersättande af ifrågavarande ster och olycklig. Kan jag väl tvifla nå at