talet af fransmännen inser att fredens guld är bättre än ett kontinalkrigs jern. De äldre franska statsmännen tyckas verkligen befinna sig under inflytandet af ideassociationer, hemtade från de stora napoleonska krigen i början af detta århundrade — ideassociationer som hållas vid lif af den inkräktningslystna militäranda, som samvetslösa partigängare underblåste tör parti-ändamål, tills den nuvarande kejsaren till en del undertryckte densamma. Hr Thiers, som under förberedelsen till sin historia lefde med sin själ i de tider, hvilka lemnat ett arf af fördom åt hans samtida, öfverdrifver det intryck, de omedvetet gjorde på honom, neml. att nationer existera för krigens skull. Han vill ej fördölja, att Frankrike enl. hans åsigt är en befästad stad, som bör i hvad ögonblick som helst bereda sig på en belägring. Han påyrkar så ifrigt, att hans land bör vara sig sjelft nog, att han synbarligen alls icke tycker om någon handel med utlandet; på sin höjd tror han, att franska arbetarnes stora skicklighet skall kunna åstadkomma ett visst antal lyxartiklar, hvilka kunna exporteras, derför att de ej skulle vara af något gagn, då tiden för strid och drabbningar kommer. Men lyckligtvis är det icke på krigets principer, man numora bygger, utan på fredens; ej på afundsjukan mellan nationerna, utan på försoningen, intressegemensamheten och enigheten. Folken känna sig neml. ej qväfvas under de olidliga bördor, som de stora stående armberna pålägga dem, och ekall det närvarande tillståndet länge fortfara, så kan man slutligen befara starka oroligheter och rubbningar. Men nu närmar frihandeln folken, skaffar dem gemensamma intressen och gör, att ett fredsbrott blir så förstörande, att det måste till hvad pris som helst undvikas. Denna gemensamhet mellan folken skall derför bilda motvigten mot furstarnes smak för de stora krigsattiraljerna och sluta med att gora dessa, annorledes än i mindre skala, obehöfliga. Derför helsa vi med desto större glädje srihandelns nya seger i Frankrike, hvilken dessutom är kallad att i så hög grad förbättra folkens ekonomiska ställning. En berättelse har inlemnats till lagstiftande församlingen angående upptagandet af ett lån för staden Paris. Budgeten är icke tärdig, och 6 mill. fres behöfvas genast, emedan stadens kassor äro tomma. Jules Ferry, dep. för Paris, angrep ytterst häftigt stadens styrelse. Inrikesministern anmärkte: J kunnen ej göra Paris bankrutt, och den sköna Galateas skulder måste betalas. En provisorisk kredit om 17 millioner blef af församliugen beviljad Paris. De liberala hafva mer än en gång uttryckt sitt missnöje med den närvarande regeringen, derför att hon ej genast afskedat de prefekter, hvilka mest utmärkt sig under valen för sina bestickningar. Nu har regeringen omsider fattat beslut, och 8 af dessa dignitärer ha blifvit afskedade. Hr Ollivier har uppmanats att uppträda som kandidat till Lamartines plats inom franska akademien. Prins Napoleon har gitvit en utomordentligt lysande diner, till hvilken nästan samtliga ministrarne infunnit sig. Det anmärktes särskilt, att prinsen låtit öppna samtliga de glänsande salongerna i Palais Royal, något som ej på länge skett. Ledru-Rollins vänner anordna till hans emottagande en välkomstbankett om 1200 kuverter. Hela venstern i lagstiftande församlingen skall inbjudas, på det att den sålunda må erhålla tillfälle att genast intaga sin ställning till det republikanska partiets chef. Vi nämnde ofvan, att frihandelspolitiken är krigets motsats och är bestämd att skola göra afbräck på de stora stående armåerna. I England har man klaraste blicken för denna politiks hela omfattning. Der skrider man också from sounds to tbings. I den skrifvelse, med hvilken Gladstone sammankallat det liberala partiet att infinna sig vid parlamentets öppnande d. 8 Febr., heter det, att parlamentet skall genast sysselsätta sig med saker ar den största vigt. Och skrifver ministeren iter orden: fred, sparsamhet och reformer på sin fana. Hvad beträffar det andra af dessa ord, eller sparsamhet, anmärker Times: Det kan anses för säkert, att stora besparingar föreslå i krigsoch marinbudgeterna. Ett allvarligt beslut i denna riktning, vid hvilket parlamentet skall hålla fast, i trots af kritikens stormlöpning såväl från militärens som flottans sida, skall åtröna det fullständigaste bitall af solket och höja det förtroende, regeringen ingifver. Då de första stora besparingarne genomdrifvits i båda krigsministerierna, skall man sedan kunna öfverlemna inskränkningarne i de öfriga förvaltningsgrenarne till ministrarne. — Måtte dessa ord följas af en handling, som väcker genklang vida omkring! Hvad ordet reformer angår, så måste det väsentligen åsyfta den stora irländska jordefrågan. Också uppgifves det, att regeringens törslag härom skulle vara färdiet till trvek