hållande, som eger rum mellan kostnaden för trafikerandet af enskilda och statens jernbanor. Inom det område, hvars omvårdnad specielt tillhör finansministern eller finansdepartementet, ha försök till besparingar blifvit gjorda. Under det att i nu gällande riksstat de ordinarie anslagen å sjunde hufvudtiteln finnas uppförde till 6,631,500 rdr, upptager 1871 års budget ett belopp af 6,599,000 rdr, hvilket innebär en förminskning af 32,500 rdr. Äfven uti de extra anslagen föreslås en nedsättning. Om man således äfven är böjd för att hysa den åsigt att finansministern icke lyekats hos sina kolleger utverka alla de indragningar, man önskat dessa skola föreslå, kan man ändock icke annat än medgifva att han sjelf iakttagit all den sparsamhet, som är möjlig; ty de under detta departement lydande inrättningar — t. ex. postverket och tullverket — göra den skattdragande allmänheten en större nytta derigenom att de väl uppfylla sina åligganden, än derigenom att de öfverlemna ett större öfverskott till statskassan. Insigten om den betydelse, en stegrad bildning och framför allt en mera utbredd folkundervisning eger för ett samhälle såväl i ekonomiskt och politiskt som i allmänt socialt hänseende, har alltmera spridt sig inom nationen. En följd häraf har varit, att anslag för de under åttonde hufvudtiteln hörande ändamål blifvit med växande beredvillighet beviljade, och på senare tider torde jemförelsevis icke under någon annaa hufvudtitel anslagssummorna hnfva så tilltagit som under denna. Deras belopp utgör f. n. 4,881,100 i ordinarie och 300,400 rdr i extra-ordinarie anslag. Med hänseende till denna hufvudtitel är det anmärkningsvärdt, att en f. d. ecklesiastik-minister (grefve Henning Hamilton) vid budget-diskussionen i Första kammaren häntydt på att besparingar kunna göras i omkostnaderna för den lärda undervisningen. Då denna tanke delas af många och den genom grefve Hamiltons auktoritet utan tvifvel kommer att växa i styrka och utredning, skola försök förmodligen göras att åstadkomma dessa besparingar. Äfven om besparingsförsöken röna framgång, torde emellertid icke hufvudtitelns slutsumma undergå någon minskning, utan dessa endast föranleda dertill att medel som förut varit anslagna till den egentligon lärda undervisningen öfverflyttas på folkundervisningen. Nionde hufvudtiteln, som omfattar pensionsoch allmänna indragningsstaterna, utgör den bland riksstatens hutvudtitlar, om hvilken man bör hoppas att den en gång i framtiden till stor del skall försvinna. Den alltmer växande pensionsbördan, hvars tyngd börjar bli svår att draga, gifver nemligen ökad styrka åt den föreställningen att omsorgerna såväl för tjenstemannens ålderdom som för den familj, han efterlemnar, böra öfverlemnas åt honom sjelf att fullgöra, och att staten hellre genom en förökning af lönen, bör underlätta hans bemödanden i detta hänseende, än direkt öfvertaga något, hvars fullgörande för den enskilde utlgör en sedlig pligt. Emellertid måste natur ligtvis det gamla systemet med statspensioner bibehållas till dess förutsättningarne för ett nytt system härutinnan hunnit komma till stånd; men kraftigt uppmanar riksdagen de enskilde till ansträngningar för att göra dessa statspensioner obehöflige, derigenom att den iakttager allt större sparsamhet vid desammas beviljande. Pensionsanstaltens slutsiffra utgör 635,858 rdr, allmänna indragningastaten 892,742 summa: I,528,600 rdr ordinarie anslag för denna hufvudtitel; hvartill komma begärda extra anslag till ett belopp af 427,500 rdr. Bristen i det egentliga statsverket för år 1871 är, såsom vi redan nämnt, 2,813,000 rdr; men i följd at det för vårt land temli gen egendomliga förhållandet att betalningen af statens skuld ombesörjes af en under riksdagen särskilt lydande inrättning, Riksgäldskontoret, hvilken i yttersta hand är ansvarig för staten finanser, framgår verkliga beloppet af statens balans först sedan Riksgäldsverkets inkomstoch utgifts-stat blifvit tagen med i beräkning. Den kalkyl öfver dess ställning för 1871, som finansministern med ledning af fullmäktiges uppgifter uppgjort, framvisar icke något glädjande resultat. Inkomsterna äro beräknade till 1,365,656 rdr; utgifterna deremot till 12,508,605 rdr; kontorets brist utgör således 11,142,949 rdr, hvari dock den ofvannämnda statsfyllnadssumman till betäckande af bristen i det egentliga statsverket naturligtvis äfven ingår. De största utgifter, som riksgäldsverket har att bestrida och hvil