tanten. — I den nya presslagen bestämmes jury för alla presssörseelser med undantag af sådana som begås mot enskilda personer, såsom förtal, skymsningar 0. 8. V., hvilka det tillhör den vanliga tuktpolisrätten att döma öfver. — Arbetsenställningen i Creuzet synes nu vara slutad. — I gymnasiet i Douai har en revolt egt rum. Lärjungarne hade newl öppnat en subskription till törmån för Victor Noirs familj. Listan togs och flera lärjungar straffades. De öfriga ville ej tåla detta, så att ett öppet uppror utbröt; 60 lärjungar utvisades. — I Villiers, nära Neuville, har ett förfärligt brott egt rum. Mördaren hade efte: Traupmanns exempel grätt en graf och deri nedlagt sitt offer; men han hade derjemte ätven uppdragit ett träd och planterat det på gratven, för att sålunda undanrödja efterforskningarne. På grund at detta brott har mördarens hustru kastat sina tvenne småflickor i en brunn och derester försökt att äfven mörda sig sjelf; men man kunde dock draga upp henne ur brunnen, förrän qväfningen blef fullständig. De båda barnen voro doda. Vi börja här det utlofvade meddelandet al referatet öfver debatten ang. handelsfriheten i lagstiftande församlingen: UEfter det Desseaux angripit handelsfördraget med England, särskilt betonande att detsamma var en handling af den personliga regeringen, men borde pröfvas och dömas at sjeltva folket, lemnades ordet till Jules Simon: Man kan ej dölja for sig, att det inom landet finnes tvenne stora opinionsoch intresseströmmar. Dessa båda opinioner, dessa båda intressen mötas nu för första gången, och deraf följer hos alla dem, som till denna sak medföra litet passion och kraft, den naturliga önskan att framlåsga fullständiga skäl för sina asigter. Min vän Desscaux har sagt, att fördraget gjorts af den personliga makten; det förhåller sig e) så: det har på det fullständigaste diskuterats. Sålunda har jag förut på denna tribun förklarat mig fullständigt gilla fördraget. i Det första påståendet af fördragens motståndare är detta: fördragen ha försatt Frankrike i en bedröflig ställning. Jag vill besvara det med några siffror. År 1866 uppgick vår handel med hela verlden, utoch införsel sammanräknade, till en summa af 3 milliarder 974 millioner. I dessa siffror framstå de kontrakteraude länderna förutom Italien med 3 milliarder 199 millioner. År 1859 var hela vår handel endast 3 milllarder 903 mill., hvaraf 1 milliard 697 mill. kommo på de sex kontrakterande länderna. I sen, m. h. den ytterliga missproportionen mellan dessa siflror, och det faller lätt i ögonen, att Pfyrankrikes affärsverksamhet ökats under den ruinerande period, som började med handelsfördraget. i proportionen af tre till fem. Vår utförsel af fabriksartiklar uppgingo 1867 endast till 1366 mill., men 1869 till I milliard 472 milloner 791,00 fres. Dessa siffror äro ej utan sin vigt. Det är mycket svårt att, då man öfvergår från 3 milliarder 903 mill. till 5 milliarder 374 mill., underlåta att medgifva, det en stor affärsutveckling ept rum och sannolikt äfven en stor tillökning af den nationala rikedomen. Jag ber nu om tillåtelse att så lemna äfven några siffror angående jemförelsen mellan Frankrikes och Englands handel. Frankrike uttörde år 1868 till England varor för ett värde af 847,408,175 fres. Det hade år 185 i ) ) utfört till samma land för ett värde at 421,761,450 fres. Frankrikes utförsel till England har således fördubblats sedan det olyckliga handelsfördragets tillkomst. or 1868 utförde deremot England till Frankrike för 581.851 fres, hvilket gör till vär savör en skilnad af 3. 000 fres; år 1867 utförde England till oss i rundt tal för 336 millioner råämnen och vi till England för 94 mill. England har således i afscende på räämnen en bestämd olv. ;ssenhet öfver Frankrike; men i afseende på fabriksartiklar är dess införsel till Frankrike endast 181, 800.000 fres, under det att vår utförsel till England uppgår till 510,200,000 ires, hvilket gör en skilnad af 329,600,000 fres, d. v. s att det franska arbetet utför till England för en summa, som är det engelska arbetets utförsel till oss öfverlågsen med 329,600,000 fres. Man skall invända, att om vår utförsel till kr nd fördubblats, så har deremot Englands utförsel till oss mer än fördubblats under samma tid. Men man bör härvid anmärka, att denna stegring i vår införsel isynnerhet afser råämnen, hvilket bevisar, att arbetet i vårt land besinner sig i lyckliga förhållanden, ty om man köper råämnen, så är det endast för att sätta dem i arbete, och ju mera våra fabriker utvecklas, desto mera behof at råamnen skola de ha. (Det är sannt! Det är sannt!) Det är således tydligt, att vi ej allenast böra anse öfverlägsenheten i vår utförsel såsom bevis på vår industris växande framgång, utan äfven att tillökningen i införsel utifrån, då den afser råämnen, kan anses som ett bevis på, att vi ej befinna oss i stagnation, såsom man vill påstå. Men nu till de industrigrenar, som beklaga sig mest. Jag har i dag fått flera bref från departem. Nord, i hvilka yllefärgarne förklara sig vara alldees tröstlösa öfver, att man beklagar sig i deras namn och säger, att deras industri är i sjunkande. På samma sätt höras klagomål inom handelslottan. Navåt, ej nog med att jag från redare i )ordeaux emottagit bref, som motsätta sig dessa klagomäl, utan jag har äfven fått sådana från Ilavre, rarifrån jag icke väntade dem. TPal. omnämnde derefter, att sidenindustrien visserligen lidit, men att orsaken dertill var den sjukdom, som drabbat silkesmaskarne; att bomullsindustrien har sitt martyrskap, föranledt af de amerikanska förvållandena att, kortligen, andra orsaker än handelsfördragen funnes till det tryck, hvarunder vissa industrigrenar ledo. Ilan sade att man ville anse de stora fabrikerna hotade af fördragen; han sjelf var dock af den mening, att de små verkstäderna iotades, ehuru ej till följd af handelsfördragen, utan vå grand af den revolution, som handeln i allmänwet genomgår och hvilken betyder de små etablissementernas absorbering af de stora. Så se vi i Paris stora försäljningsbazarer upprättas och undertrycka den lilla handeln, som förr ombesörjdes i små butiker, der man hade kredit! man gick till en köpman, som man kände, som endast var furnerad med hvad hans kunder behöfde. Allt detta är förändradt. Vi se i Paris ståtliga palatser, der det finnes 800, 1000, 1200 kommiser, de der sälja alla möjliga saker, der man köper en