ofötändradt skick, sådant det af svenska akademien prisbelönats. På den dramatiska sce; nen gitves detta skådespel i något afkortad torm och med en och annan efter scenens sor! dringar lämpad förändring. : —— — Fran Utlandet. Följande skrifvelse från Newyork till -koln. Z2eit. blottar sannt men skoningslöst några förhållanden inom det annars både i tid och otid så mycket prisade Amerika, hvilka innehålla en ganska talande varning ätven för europåer. Jag har redan upprepade gånger framhållit, att en reform af landets civila tjenst är bland de frågor, som närmast kräfva en lösning inom Förenta Staterna. Så com embetena nu besättas, måste de aldra flesta embersmän vara ur stånd alt uppfylla sina äligsanden och utgöras af illa beryktade personer, likasom detta system äfven har till följd, att kongressen blir år efter år mera demoraliserad och att folkets moralitet mer och mer förslöas. Man hyllar ganska öppet den grundsatsen, alt embetena ej äro till för statens behof, utan för att bortlemnas till lön för politisk partitjenst, och då en representant blitvit vald, är det derför hans främsta pligt att örsörja de demagoger som verkat för honom. I teorien erkänner man, att borgaren har vissa moraliska förpligtelser gentemot staten men i praxis låter man sig nöja med att rå vonnera emot dem, som skaffa eig personlig ördel på statens bekostnad. Man bemannar sig icke till ew energisk och ihållande kamp mot blodsugarne, derför att hvar och en finner det mera vara i sitt intresse att betala lenna skatt och ha hela sin tid disponibel för enskilda angelägenheter, än alt bli densamma qvitt och offra en del af sin tid iill allvarligt arbete för allmänt väl. Såsom individer betraktadt, står det amerikanska folket lika högt som någon annan nation i verlden, men såsom statsborgare betraktadt står let på ett ytterst lågt trappsteg, fastän det can prestera alldeles utomordentliga saker ät ven i detta hänseende, när allvarliga kriser inträda. Tecken till sådana kriser visa sig ej ör ögonblicket, och under det i trädda lugnet sjunker den politiska moraliteten allt dju vare och djupare. Vid senatens sammanträde d. 20 Dec. inlemnades af Schurz ett lagförslag, som innehåller bestämmelser om be andet af de civila embetena, itrån hvilka dock andantagas domare, ministrar, sändebud, kongressens tjenstemän och postmästare. Försla t går derpå ut, att embetssökande hädanefter skola ha undergått vissa examina, hvilka intyga deras duglighet och äfven afgisva bevis för deras aktningsvärdhet. De sökande. om bäst bestått dessa prof, ekola ha företrä det framför sina medsökande. Det skall vara hufvudregeln, att befordringen sker efter anciennitet och få, att ny examen kan fordras vid hvarje befordring, och blott en fjerdedel al samtliga befordringarne sker i enlighet med den duglighet, som vederbörande visat i sina förra befattningar. Utnämningarne skola ske för åtta år, och inträder desstörinnan vakans, blir den nye embetsmannen ej utnämnd för återstoden at denna tid, utan för fulla åtta år från hans anställning. Det första året betrak tas som ett profår, under hvilket embetsmannen kan utan vidare afskedas af presidenter eller den kompetenta förvaltande myndighe ten; men derefter kan atsättning endast skt enlighet med bestämda regler. Den föreslagna reformen har så til vida en radikal karakter, som att den går ut på alt göra embetstillsättningarne helt och hället oberoende af politisk rattrogenhet och politiska förtjenster, hvarigenom onekligen mycket skulle vara vunnet. Presidenten, den högsta mörvaliniugen ;foch kongressens medlemmar blefve då betris ade från den nedsättande och demoraliserande körpligtelsen att betrakta de skatter, som upptagas för den civila tjensten, såsom sin enskilda egendom, hvilken skall användas till belöning för dem, som skaffat dem deras be tattningar. Och folket skulle då kunna vänja Åig al med att betrakta hvar och en, som taa ger imig del i de politiska händelserna, såsom en priuciplös menniska, hvilken traktar efter att få ett embete, det vill säga efter att stjäla sig en förmögenhet till på allmänhetens be I kostnad, i enlighet med den länge bestående praxis. Det förefaller mig likväl mer än tvitvelaktigt, huruvida en tillräcklig embetsmannapersonal kan genom dessa bestämmelser a I anskaffas. Allt hvad examen heter har hit tills i Amerika varit ett rent narrspel. Man fär derför icke knyta alltför stora törboppnina gar vid de begärda examina. Jag betviflar a I mycket, att de skola lemna en någorlunda lillräcklig skranka för de odugliga elemeni terna. —