Från Utlandet. Ett af de mest glänsande tal, något lands parlamentariska historia kan uppvisa, har i dessa dagar hållits af Frankrikes nye premierminister Ollivier. I hans land älskar man mycket vältaligheten, och man kan derför ej undra på, att blomman af Frankrikes intelli gens skyndat till hans salonger, för att egna Honom sin gärd af beundran. Detta tal kan i många afseenden ha sin tillämpning äfven på andra ställen, hvarför det må här återgifvas, isynnerhet som det är ett märkligt aktsKkycke till våra dagars historia: Alldenstund jag hvarken är domare eller allmän aklagare, kan jag ej närmare inlåta mig på den itråvarande artikeln i Marseljasen; men jag vill blott erinra om, hvad tidningens vänner och hon sjelf yttrade om densamma. Las Råformeför d. 15:de och 16:de Januari samt -Marsoljasen för d. 15:de, och j skolen öfverallt se, att man betraktade hr Rocheföris artikel som ett upprop till att gripa till vapen. Regeringen var således underrättad om, att man ville angripa henne. Alla hr Rocheforts vänner sågo i artikeln ett upprop att fatta vapnen, och regeringen är af samma mening. Domstolarne skola afgora, huruvida hon har orätt. IIvad oss angår, som äro ansvariga för det allmänna lugnet, så ha vi anmodat kammaren om att stå oss bi mot dylika demonstrationer. r det här fråga om en pressförseclse 7. Har presafriheten någonsin varit fullständigare? Är icke det åtal, som vi väckt, i denna stund föremål för de mest olikartade, de lidelsefullaste omdömen? Låter man sig nöja med att kritisera ministrarne, eller bli de icke äfven utskällda och förhånade? Komma vi nu hit, för att söka kammarens bistånd mot dylika artiklar, för att göra ingrepp i friheten till att undersöka och bedöma våra handlingar? (Nej! Nej!) vi ha städse skiljt mellan åsigter och handlingar; Yi respektera hvarje mening, men icke lagstridiga handlingar. Grofva förnarmelaer mot suveränen äro emellertid handlingar lika väl som förtal mot en enskild person, och så länge vi stå vid rodret, skola vi hvarken tåla dylika förnärmelser eller uppmaningar till borgerligt krig. Om jag från politisk synpunkt skall säga eder, hvarför vi i detta fall äro så bestamda, så är orsaken den, att dylika artiklar taga mer och mer öfvorhand inom en del af pressen. Vi frukta ej för revolutionen, ej allenast derför att armåen är trogen, lojal och modig; ty vi veta att den materiela makten ej kan verka i hela sitt omfång. om den icke understödjes af den oemotståndliga moraliska makt, som nationens bifall lemnar; att revolutionen ej skrämmer oss, kommer sig deraf, att nationen ej vill veta af den (bifall). Nationen är belåten, derför att den ser, att regeringen är villig att uppfylla dess fordringar och verkställa de refor