dant der. Nu fårmodar jag att ni skall spärra upp ögonen som ni aldrig förr gjort, då jag säger er att min tid är värd nära sexton pund i veckan och sexton pund i veckan göra åttahundra om året. Larkspur blef något förvånad då han såg att hans gästs ögon alldeles icke uppspärrades då hon mottog denna underrättelse. — om ni förtjenat åttahundra pund om året på ert yrke, svarade hon lugnt, skall jag gifva er tjugo pund i veckan för att ha uteslutande privilegium på era tjenster, och detta skall göra ettusenfyrtio pund om året. Denna gång blef mr Larkspur ännu mera öfverraskad, ehuru han visste stt så beherrska sig att ej ett spår af hans öfverraskning blef synligt. Här var en qvinna hvars aritmetik var oklanderlig! — Hm! mumlade han, alltför försigtig att förråda huru ifrig han var att antaga det förmånliga anbudet. Tusen pund om året äro mycket bra på sitt sätt; men huru länge kommer det att räcka? Om jag nu öfverger alla mina kunder, hvad skall jag då taga mig till då ni ej behöfver använda mig längre? — Jag skall med säkerhet använda er ett helt år. — Det är ej nog; ni måste garantera mig tre år. — Nåväl! jag är villig dertill, svarade Honoria. Jag skall sannolikt komma att behöfva era tjenster under tre år. Mr Larkspur ångrade att han ej fordrat sex års engagement. — Går ni in på dessa vilkor? frågade Honoria. — Ja, svarade mr Larkspur med väl spelad likgil