och till Oss inkomma med plan och kostnadsförslag till Nya varfvets i Göteborg fullständiga anordnande till ett strarffarbetsfängelse jemte beräkning af kostnaderna för dess förvaltning och bevakning, hvarefter Vi vilja taga frågan härom i närmare öfvervägande. Emellertid och då erforderligt utrymme saknas i nuvarande fängelselokaler vilje Vi i nåder medgifva, att Nya varfvet må tillsvidare få användas till afhjelpande af detta behof, dock utan att större kostnader för sådant ändamål användas än som för ett provisoriskt begagnande äro oundvikliga; och egen I att, efter öfverenskommelse med förvaltningen af sjöärendena, så fort ske kan, komma i disposition af sådana lokaler, som för sjöförsvarets behof kunna före hela platsens aflemnande umbäras, dock under förbehåll att på fångvårdens bekostnad vidtagas erforderliga åtgärder för fångarnes afstängande från gemenskap med den för sjöförsvarets räkning anställda personal, och att i öfrigt varfvets öfverlemnande till eder skall ega rum under följande utaf förvaltningen af sjöärendena föreslagna vilkor, nemligen: att derest behof af de upplåtna lägenheterna eller någon del deraf för sjöförsvaret framdeles uppstår, desamma då skola, efter ett års uppsägning, af Eder återlemnas; att I öfvertagen de rättigheter och förbindelser, som för närvarande tillhöra sjöförsvaret, i afseende på vissa lägenheter, hvilka inom depötens område blifvit åt enskilda personer upplåtne; samt att I tillförbindens att till de vid depöten anställda två civila tjenstemän samt elfva handtverkare upplåta bostäder eller utbeta hyresersättning, i värde motsvarande de af dem nu innehafvande boställen; och vilja vi särskildt, på föredragningen af Vårt sjöförsvarsdepartement, förordna om hvad som för flyttning eller indragning af skärgårdsartilleriets depöt i Göteborg må vara att iakttaga. Utaf den i det kongl. brefvet intagna reciten af fångvårdsstyrelsens skäl för sin begäran finner man väl omständigheter vara anförda, hvilka tala för att antalet af gemensamhetsfängelser ökas, men deremot hafva vi icke funnit något annat anfördt till stöd för att särskilt Nya Varfvet skulle dertill använ das, än att belägenheten vore lämplig och lokalerna rymliga. Med hänseende till ökadt behof af gemensamhetstängelser anför fångvårdsstyrelsen att antalet af straff-fångar, dömde till allmänt arbete för längre tid än två år och hvilka således icke må i cellfängelse förvaras, i Augusti år 1867 utgjorde 1184; 1868 1473 och år 1869 1790 manspersoner. Dessutom inser man nu alltmera vigten af att för första gången sakfällda brottslingar och isynnerhet sådana, som icke gjort sig skyldiga till vanfrejdande brott, hållas skilda från gröfre, mera sörhärdade brottslingar. Man kunde vara böjd att i afseende på det första af de anförda skälen hysa tvifvelsmål, huruvida verkligen ur det omnämnda förhållandet den slutsats kan dragas att antalet af till straffarbete för längre tid dömde äfven för framtiden skal! ökas. Utan tvitvel ha missväxt och tryckts ekonomiska förhållanden äfven för öfrigt bi dragit till att fångsiffran under nämnda år sprungit så högt upp, och man torde derfö: kunna hoppas att, när dessa tilltälliga orsaker blifvit aflägsnade, ett bättre förhållande härutinnan skall inträda. Till en dylik förhoppning, just i fråga om straff-fångar för längre tid, eger man så mycket mera skäl som den i jemförelse med vår gamla miss gerningsbalks bestämmelser mildare karakte ren af vår nya strafflag ännu icke kunnat hinna visa hela sin verkan, i följd af den hos åtskilliga domstolar ännu rådande osäkerheten vid latitud-systemets tillämpning. Emellertid torde den af tfångvårdsstyrelsen omtalade vigten af att icke-vanfrejdade brottslingar och. sådane, om hvilkas förbättring hopp ännu kan hysas, förvaras särskilda från grofva förbryvare utgöra tillräckligt motiv för förslaget om gemensamhetsfängelsernas förökning. Hvad åter angår den omständigheten att just flottans etablissement Nya Varfvet blifvit utsedt till att åstadkomma den önskade förökningen, äro såsom ofvan nämndes inga andra skäl anförda än dels belägenheten, dels rymliga byggnader å stället, hvilka äro lätta att bevaka; hvartill förmodligen också kommer Nya Varfvets egenskap att utgöra en kronans tillhörighet. Fångvårdsstyrelsen omnämner att den eger andra tillförne till strafffängelser begagnade men numera utrymda lägenheter, som skulle kunna för ändamålet användas, ehuru dessa antingen icke motsvara behofvet eller också icke utan större kostnad skulle kunna göras dertill användbara. Behotvet af Nya Varfvet är således icke absolut tvingande, utan rättmätigheten af fångvårdsstyrelsens begäran att tå disponera detsamma torde bero derpå huruvida skäl eller motskäl äro öfvervägande.