och med lysande talang utförda biografier öfver de tvenne sällskapets medlemmar som under året aflidit, C. G. Brunius och O. P. Sturzenbecker. Vi beklaga att tid och utrymme sattas oss för att, i hvad på oss kunde bero och i någon mån, göra rättvisa åt dessa lefnadsteckningar genom att medelst ett utförligare referat göra desamma för en större allmänhet tillgängliga. Detsamma gäller äfven det af d:r Oh. Dickson såsom afgående ordförande hållna föredraget, hvars ämne var en Jemförelse mellan nutid och forntid i detta land, med särskildt afseende på läkarekonstens utbildning inom detsamma. Vi vilja dock här söka att lemna ett kort sammandrag at hvad tal. härom yttrade. Man hör ofta, att tiderna försämras, att mandom, kraft och dygd, m. e. o. allt som pryder menniskan står vida lägre än i fordna tider. Tal. trodde dock att den nuvarande tiden i nästan alla afseenden stode högre än den förflutna. Orsaken till klagan öfver att de gamla goda tiderna försvunnit Tåge bl. a. och till större delen deri att häfdatecknare och skalder med förkärlek kring dessa förflutna tider gjuta ett diktens skimmer, hvilket ej egde verklighet. Läste man t. ex Geijers sköna dikter Manhem och Vikingen, så skulle man af början till den förra kunna draga den slutsatsen, att det är i vår tid som trälar finnas i motsats mot frie män, hvilka åter uteslutande skulle befolkat landet i våra förfäders dagar, och dock vore förhållandet omvändt. Hvad den femtonärigeVikingenbetraffade, så skulle han lupit stor fara att bli hängd som sjöröfvare, och den tull, hvilken Tegnrs vikingabalk omtalar såsom upptagen från krämaren, var helt visst mera betungande än våra dagars tull, om också äfven densamma kan kännas tryckande. Såsom exempel på våra förfäders fria statsförfattning omtalades lagman Thorgnys och folkets uppträdande mot sin konung. Och hvad var deras skäl härtill? De ville helt enkelt tvinga konungen att gifta bort sin dotter med konung Olaf i Norge. Om också vapengnyt vid dessa möten blifvit ersatt af stampningar och hyssjanden på folkmötena, så torde man dock ha skäl att icke önska sig hvarken så oregerliga odalman eller så oförskämda lagmän. Tal. trodde vidare att nutidens folk voro friskare och starkare än forntidens. De kranier man återfunnit från dessa dagar antydde lägre förstånd och mindre bildning, och bronssvärden från bronsåldern samt rustningarne från senare tider antydde att de burits af småäväxt folk. De epidemiska sjukdomarne voro bestämut häftigare under fordna tider än nu. Det vore tillochmed troligt att den stora massan af folket uthärdade mera än nu. — Ginge man till senare tider funne mnn t. ex. hur ytterst osäkert det var på Göteborgs gator, i hvilket hänseende en förordning af Gustaf II Adolf vore betecknande, och under denne konung, som dock göt sitt blod för trosfriheten, stratfades öfvergång från den lutherska läran till katolicismen understundom med döden! Läkarevetenskapen var till en början här i landet blott en ofullkomlig konst att bota de talrika yttre skadorna som erhöllos under fejderna. Sedermera idkades läkarekonst, äfvenledes högst ofullkomligt, i klostren, men användes mest för att styrka tron på religionen, genom att använda undergörande helgonbilder o. s. v. De hjelpte ofta, ty dels verkade naturen, dels tron, såsom ännu vid sympatikurer. Efter reformationen blef det dock sju resor värre, ty sedan näringen genom denna blef fri, skyndade hvarje lös person, som ej hade något annat att taga sig till, att bli läkare, och i böcker från denna tid finner man att dessa läkare bestodo af det största slödder i verlden. Så går det till då man vill nedrifva det gamla utan att ha något annat dugligi att sätta i stället, och våra politiska radikaler bord häraf, liksom af så mycket annat, kunna hemta en lärdom. — Då Gustaf Wasa låg på sin sotsäng hade han ingen annan läkare än pastorn i Storkyrkan. kn annan läkare sändes efter ända från Kalmar, men synes ha varit en person som ej var egnad att inge förtroende. — Den förste verklige läkare som omtalas var Benedictus Olai, limedikus hos Erik XIV och Johan III. Den första svenska läkebok som förefinnes är en af 1578, hvilken mest angifver örter såsom läkemedel och i hvilken en del vidskepelser förekomma. Läkare måtte ej ha egt stort anseende på den tiden, ty såsom en af Sveriges förmåner ha blifvit af en lärd man på den tiden anmärkt, att landet egde få läkare. . Först i början af 1600-talet fick Upsala universitet en lärostol i medicin, men ej förrän mot slutet af nämnde århundrade började läkarekonsten att uppblomstra under isynnerhet Rudbeck, Atlanticans författare. År 1668 fick Lunds universitet medicinsk lärostol. Den förste med. doktorspromotionen i Upsala egde rum först år 1738. Efter Rudbeck förföll äter läkarekonsten, tills den ånyo i medlet af 1700 talet väcktes till nytt lit af Linn och Rosenstein och har sedan gått alltjemt framåt, så att Sverige i afseende på den medicinska vetenskapen kan säga sig stå bland verldens-mest bildade nationer. Det är dock mest under de senaste 30 a 40 åren som läkarevetenskapens största framsteg blifvit gjorda. Orsaken härtill är i främsta rummet den att studierna af vetenskapen till stor del förflyttats från studiekammaren och föreläsningssalen till sjuksängen. Man står ej nu längre vid ett sjukdomsfall handfallen inskränkt blott till boklärdomen. Dessutom ha medicinens alla hjelpvetenskaper i betydlig mån utbildats, och särskildt har diagnostiken hunnit mycket långt. Frågar man emellertid om man i konsten att beta sjukdomar hållit jemna steg med utvecklingen af konsten att igenkänna desamma, så kan svaret härpå ej utfalla obetingadt jakande, hvad invärtes sjukdomar beträffar. Tal. trodde att dödligheten t. ex. af lunginflammation och nervfeber vore lika stor nu som i förra århundradet. Orsaken härtill är utan tvifvel att vi blott finna oss i förgården af veenskapens tempel och att vi känna för litet af sjuklomarnes natur och de medel hvarmed de botas. Man riktar sig ännu oftast blott mot symptomerna, ej mot sjukdomen sjelf. Endast för en och annan Jukdom har man slumpvis funnit ett s. k. specifikt medel som t. ex. kina mot frossan. Man har också alltmera börjat anlita hvad man kallar vis medica