namsellen var en för denne helt och hallet obekant serson. Värdshusidkaren Å. F. Lundberg, som derefter aar i tur att afgifva sitt vittnesmål, ville att börja ned kringgå de frågor som till hans besvarande amställdes, men sedan han af ordföranden blitvit syinrad om edens vigt samt på det kraftigaste uppnanad att afgifva ett sanningsenligt vittnesmål, beråtade han följande: På Strömbergs uppmaning hade han, sedan saken varit före hos lIandshöfdingeembeet, begifvit sig till skrifvaren J. G. Johansson. På väg till denne hade han träffat f. exekutorn P. Pettersson, med hvilken han var bekant tillfölje deraf att denne hos honom intog sina måltider. Pettersson hade följt honom till Johanssons bostad, men lå de kommit dit hade Pettersson icke velat gå med upp, utan stannat utanför. Lundberg begaf sig derföre ensam upp till Johansson och framförde ärendet från Strömberg, nemligen att Johansson skulle biträda S. vid rättegången mot kronofogden Iledenskog eller åtminstone författa besvär öfver landshöfdingeembetets utslag i denna sak. Sedan Johansson genomläst de af Lundberg öfverlemnade handlingarne hade han svarat att han ansåg saken vara af så ruskig beskaffenhet att han icke ville befatta sig med densamma. Någon vidare kännedom hade Lundberg icke om denna affär, men måste slutligen medgifva att han vid ett tillfälle, innan saken ännu varit före hos landshöfdingeembetet, sett en afskritt at diariebeviset. Ilan hade hvarken hört Pettersson eller Strömberg berätta huru de kommit i besittning af diariebeviset. Sedan Lundberg derefter förklarade sig icke ha något vidare att. tillägga, yttrade ordföranden sin förvåning öfver att han icke tagit närmare reda på en sak som var af så vigtig beskatfenhet samt tillade att hvad man minst kunde säga om Lundberg var, att nysiken vore han ickeKronofogden Hedenskog framställde till Pettersson med anledning af detta senaste vittnesmål den fråga hvartill afskriften af diariebeviset skulle användas, hvarpå P. svarade att det varit afsedt att aftordra hr II. redovisning. Hr IIedenskog medgaf att han på grund af denna afskrift blifvit aflordrad redovisning men upplyste att någon redovisning på zrund af en afskrift af ett diariebevis aldrig kunde aflordras någon. Pettersson förklarade vidare med anledning af hrr Nybergs och Bengtssons vittnesmål, att då han i Måndags besökte Strömberg hade denne berättat att han af dem blifvit uppmanad att återtaga sina påståenden mot kronofogden Hedenskog men att han vägrat dertill. Detta intygade äfven Lundberg, som vid samma tillfälle varit närvarande hos Strömberg. På grund af hvad genom vittnena blifvit upplyst yrkade svaranden ansvar enligt 22 kap. i strafflagen dels å skomakaren L. Strömberg för det denne på bedrägligt sätt velat tillnarra sig ett störve penningebelopp, och dels å f. exekutorn P. Pettersson för det denne varit delaktig i bedrägeriet; hvarjemte de affordrades en sanningsenlig bekännelse på hvad sätt de kommit i besittning af diariebeviset. Detta yrkande bestreds at Pettersson, som förklarade att Strömberg nog skulle hatva infunnit sig vid rättegangstillfallena om han icke af sjukdom varit dertill förhindrad. Äfven nu nekade han att inlåta sig i svaromål huru diaricbevis atkommits samt begärde 3 veckors uppskof med målet, hvilket äfven medgafs af kronofogden IHedenskog. Målet uppsköts tillfölje deraf till d 2 nästk Februari.