meddelande lady Eversleigh önskade göra; men upplyste på samma gång att detta meddelande möjligtvis framdeles kunde begagnas mot henne. IIonoria berättade derefter samma händelser som hon berättat för sir Oswald: den falska uppiften om hennes mans fall från hästen, färden till Yarborough Tower och den qvalfulla natt hon tillbragt i ruinerna; men till sin outsägliga bedröfvelse märkte hon, att ej heller denne man trodde henne. Berättelsen tycktes alltför osannolik och verlden hade redan dömt henne skyldig. Man hade väntat att få höra en historia framdukas af henne, men man hade väntat att den skulle vara mera fintligt hopspunnen. Gilbert Ashburne sade henne ej att han tviflade på henne ; men ehuru artiga hans ord voro kunde hon dock läsa misstroendet i hans ansigte. Hon kunde se att han tänkte värre om henne sedan han hört den berättelse som var hennes enda rättfärdigande. — Och hvar skall man nu finna mr Carrington? frågade han hastigt. — Jag vet ej. Sedan han utfört sin nedriga intrig och skaffat sin vän godset, förmodar jag att han skyndat att lemna den ort der hans dåd utöfvats. Magistratspersonen betraktade henne forskande. Var det förställning, eller var hon verkligen okunnig om att testamentet blifvit förstördt? Trodde hon verkligen att godset var förloradt tör henne? 2 A