Napoleon Daru, som är född är 1807, ar gudson till Napoleon I och kejsarinnan Josephine. Han ingick först i armöen, men uppgaf snart den militära banan, för att taga säte i pairskammaren. Åren 1848 och 1849 var han medlem af konstituerande och lagstiftande för samlingen och åren 1850 och 1851 tillhörde han den sistnämnda församlingens vice presidenter. Lagstiftande kåren valde honom för några få dagar sedan till samma post. Finansministern Buffet, deputerad för Vogesernas departement, är född i Mirecourt år 1818. IIan blef år 1848 vald till folkrepresentant, och senare utnämndes han af republikens president, prins Louis Napoleon Bonaparte, till minister för handel och åkerbruk. Han utträdde ur ministören tillika med Odillon Barrot d. 31 Okt. 1849, och derefter öfvertog han en portfölj i det af Låöon Faucher bildade kabinettet, hvilket varade från d. 10 April till d. 14 Okt. 1851. Undervisningsministern S6. gris, deputerad för Maine-et-Loire, var en af Tierspartiets stiftare, och han har sedan städse anslutit sig till detta parti, hvars politiska grundsatser han med stor skicklighet förfäktade. Talhouöt, minister för de allmänna arbetena och deputerad för Sarthe, blef år 1849 vald till medlem af lagstiftande församlingen och har sedan dess oafbrutet varit deputerad. Han är af mycket gammal adel, eger en lysande törmögenhet, har stora egenskaper och gör ett vinnande intryck på alla genom sitt uppträdande. Han intager en hög ställning både inom landet och i kammaren, hvil ken i November och December valde honom till sin förste v. president. Louvet, minister för handel och åkerbruk, deputerad för Maineet-Loire, är en rik bankir. Maurice Richard, minister för de sköna konsterna, deputerad för Seine-et-Oise, står i spetsen för en betydande industriel verksamhet, har ett fint konstsinne och intog en ansedd ställning i kammarens utskott. Parieu, som blifvit president i statsrådet, var den äldste af dettas v. presidenter. IIan hade säte i konstituerande församlingen och var undervisningsminister från d. 31 Oktober 1849 till d. 13 Febr. 1851. Isan valdes då till afdelnings chef inom statsrådet, hvarest han år 1855 ryckte fram till v. president. Angående Olliviers enskilda lif meddelar Figaro, att han bebor en anspråkslös våning vid Rue S:t Guillaume. Väggarne i hans arbetsrum äro bokstafligen betäckta med porträtter af stora män, hvilka Ollivier beun drar, bland dem Rafael, Descartes, Bossuct, Mirabeau, Pascal, Moliere, Benjamin Constant, Lamartine och Deak. Stor ordning råder i detta rum, men Ollivier, som är mycket närsynt, kan likväl i hvad ögonblick som helst lägga hand på den bok eller det papper han behöfver. Ilan emotiager endast sina vänner vid frukost. Han lägger sig tidigt och stiger upp kl. 6 eller 7. Han dricker ingenting annat än vatten, rökar aldrig, går sällan på teatern. Ollivier och Talhout skola bo qvar i sina enskilda våningar och vilja ej flytta in i de resp. ministerhotellen. Do vilja ej heller anlägga någon ministeruniform, utan behålla sin drägt som deputerade. Det säges ock, att excellenstiteln skall upphäfvas för ministrarne. Bland de förändringar, som förestå inom den högre förvaltningen, må nämnas, att den bekante skriftställaren Edmond About skall bli prefekt i Bordeaux. Kejsarens törtrogne, polisprefekten Pietri skall äfven lemna sin befattning; han har åtminstone ingifvit sin atskedsansbkan. OÖdilon Barrot skall bli generalprokurator vid kassationsrätten. Kejsaren har åtminstone uttalat sin önskan derom, och det är sannolikt, att han antager befattningen. Vi ha förut nämnt, att Seineprefekten Haussman måst vika. Kejsaren skildras allmänt såsom mycket belåten med de timade förändringarne. Detta kan deremot ej sägas om de radikala tidningarne, Avenir National finner, att med Daru et consorter männen från Rue de Poitiers åter kommit till rodret, för National är kabinettet å ena sidan för klerikalt och å den andra för mycket utsatt för hr Thiers inflytande. Deremot lofvar märkligt nog sjelfva det legiumistiska bladet Gazette de France, likasom förut det orleanistiska Journal des Debats att understödja ministeren. Sjelfva arkadiernas organ, det reaktionära Pays böjer sig för den nyuppgångna solen, under det alt deremot kejsarens förtrogne Clement Duvernois visar sig i sitt blad ÅPeuple Frangais mindre tillfredsställd, befarande att kabinettet skall låta sig dragae för mycket åt venster. Senaten är missbelåten med sakernas nya ställning och förargas öfver, att den blitvit alldeles förbigången i den Olliverska kombinationen. Inom aflärsverldon har det nya parlamentariska systemet under dess nuvarande ledning upptagits med afgjord belåtenhet, man vintar att efter slutet på det systemlösa interregnum, der dörren hvarken stod alldeles ÅA Aa 414 NR AK 21124 —