försigtighet i sitt omnämnande af Frankrikes bållning. Rörande händelserna i Rom skrisfves derifrån till Allg. Zeit.: D. 14 December ha de båda partierna vid de 24 valen för trosutskottet (naturligtvis det vigtigaste) mätt sina krafter och sin organisation. De liberala ha dukat fullständigt under och ha, oaktadt sina 200 röster, ej kunnat genomdrifva valet af en enda af sina vänner. Hvarken biskop Dupanloup eller Hetele kunde bringas ditin. af den jesnitiska propagandan utdelades till hvarje trogen en namnlista öfver dem, som skulle väljas, italienarne och spanjorerna voro ätvenledes behörigt försedda, och såmedelst prunkade samtliga koryfåöerna i afseende på dogmen om päfvens ofeibarhet på trosutskottets namnlista: Manning och Dechamps, Martin och Senestrey, Pie från Poitiers, Reynier från Cambray samt några italienare, spanjorer och sydamerikanare. Detta är således blomman at den teologiska intelligensen inom episkopatet. En af dessa män bör ni särskilt fästa i minnet, neml. msgr Cardoni, erkebiskopen at Edessa, sekreterare inom utskottet för den biskopliga amen, bisittare i flera andra utskott, Datarias teolog samt ordförande för den kyrkliga akademien. Denne man var ännu för kort tid sedan i sjelfva Rom en ganska obskur personlighet, men såsom förste consultor i det diplomatiska beredningsutskottet, förlattade han den 40 tryckark stora berättelsen om påfvens ofelbarhet. Denna berittelse blir nu utdelad och tjenar som basis för mötets behandling af saken. Cardoni sjelt skall såsom föredragande förrätta den nödiga jordegummetjensten vid den nya dogmens födelse; han skall, om ytterligare tvifvel uppstå, eller inkast göras, ha sista ordet, och derefter skola minst 500 röster proklamera pålvens ofelbarhet och tillika den störste och lyckligaste romerske teologons seger. De förhoppningar, som ÅTimes väckt, att man i Kom skulle uppgifva-tanken på ofelbarhetens proklamerande, voro således för tidiga. Det kan dock göra detsamma. Kardinal v. Reisach afled d. 23 December i ett Liguoriankloster i Annecy i Savoyen. Kardinal Carl August grefve af Reicach föddes d. 6 Juli 1800 i Roth i Bayern; hans utnämning till kardinal daterade sig från d. 17 Dec. 1855. I Frankrikes lagstiftande församling skall det väsentliga arbetet med debatten komma på Olliviers low. Detta arbete torde bli mycket svårt, emedan han skall i många fall nödgas bryta isen. Han skall ej allenast behöfva att i flera fall skapa sin egen ministör, utan han skall ätven bli tvungen att undervisa de deputerade om, huru de skola utföra ett fritt parlaments praktiska åligganden. För några år sedan lyssnade allmänheten med spänd väntan till, hvad kejsar Napo leon skulle kunna ha att meddela diplomati ska kåren vid nyårscouren. Men under de enare åren ba hans yttranden vid dessa till fäl.en varit mycket färglösa. Att döma at vår gårdagslelegram, har detsamma ätven pu varit fallet. Talet innehåller intet, som är i någon mån anmärkningsvärdt. Konstitutionela furstars trontal äro i allmänhet vid sådana tillfällen utan betydelse. Napoleon synes så ledes vilja äfven i detta afseende följa sina kollegers föredöme. Telegrafen har redan meddelat att Traup mann blifvit dömd till döden. Då domen atrkunnats och blifvit honom delgitven, uttalade ban derför leende sitt tack till domstolen. Sedan dess har han dock blitvit allvarsanmare och nekar att taga till sig någon föda. Under ransakningen inför domstolen har Traupmann hufvudsakligen stödt sig på uppgifter, att han haft medbrottslingar vid brottets föröfvande. Fastän domaren uppmanat honom att angifva namnen på dessa, har han likväl icke kunnat förmås dertill. Förenta Staternas press är alls icke uppbygd af finansministern Boutwells förslag. Nästan alla tidningar öfvorensstämma deri, aut hr Boutwell anammat alla de vigtigaste frågorna i oriktig ända. Äfven de tidningar, som annars bruka i alla väder hålla med regeringen, vilja ej gerna, att minskningen i den offentliga skulden skall sättas framtör den ännu nodvändigare lindringen i skatterna. Upptäckten af stora förfalskningar i afseende på newyorker statsobligationer har väckt stor misstro, och banker och diskontörer operera med stor försigtighet. Angående den aflidne krigsministern Stanton uttalar Times detta hedrande omdöme: Ur Stanton var gammal, svag och fattig, och ade fått platsen i högsta domstolen hufvudsakligen för sitt lifsuppehälle. Fastän tusenletals millioner dollars under kriget gingo genom hans händer och många tusen menniskor riktade sig på detsamma, ej alltid på det ärligaste sättet, lomnade han likväl sin befattning som fattig man, derjemte på grund af ofveransträngnirg med undergräfd helsa. Detta omdöme är desto vackrare, som det