men hade ej kraft att hälla honom qvar, utan AA. kom i vattnet och försvann genast. Från Utlandet. Omsider har Frankrikes kejsare i mini sterfrågan skridit from sounds to things. Efter det olika hvarandra korsande rykten redan länge förberedt marken för ministerskiftet, har detta pu inträdt. Redan d. 23 d.s begärde den gamla ministören sitt afsked, hvilket kej saren då ej antog, utan bad dess medlemmar i stället att qvarstanna tills d. 28, då valpröfningarne skulle vara ändade, så att kamrarne med samma kunde ajeurneras för någon vecka. Ministrarne lödo uppmaningen, och d. 28 på morgonen förklarade Frankrikes officiela tidning ändtligen, att kejsaren emottagit de gjorda afskedsansökningarne och i ett bret till Öllivier uppdragit åt denne att bilda den nya ministeren Åpå en fullt konstitutionel basis. Tills Ollivier hunnit utföra detta uppdrag, skulle de fordna ministrarne qvarstanna. Afgjordt är, att Ollivier blir inrikesminister och den nya ministerens första stora åtgärd blir afskedandet af en mängd prefekter, hvilka gjort sig skyldiga till en skandalös valkorrumption. Ätven en ny vallag kan med det snaraste väntas, hvilken gör slut på detta regeringens direkta oanständiga ingripande i valen, hvaraf under de senaste valpröfningarne så många upplysningar kommit i dagen. 1 ett af lagstiftande kårens sista sammanträden har den gamle Thiers äfven med kraft angripit de närvarande valförhållandena, hvilka han sade vara upprörande. Han yttrade bl. a: Man beekyller oss för att oupphörligt angripa myndigheterna, men förtjena då icke valmännen, tör hvilka j här försäkren eder hysa så mycken aktning, äfven något afseende? Och om t. ex. 42 valmän förklara under edlig förpligtelse, att de kastat en röstsedel med ett bestämdt namn i valurnan, och j derpå svaren, att de ljuga, måste jag icke då, ställd emellan dem som äro ointresserade, neml. valmännen, och dem som ej äro ointresserade, derför att de ledt valen, tro på de förra och ej på de senare? I behagen säga, att valmännen ur oppositionens leder i landtkommunerna ej hysa de ringaste farhågor, men hela Frankrike vet mycket väl, att de äro undertryckta öfverallt, der den allmänna meningen ej är mycket mäktig ... Inrikesministern Forcade besvarade honom i ett likaledes energiskt anförande, i hvilket han uppträdde mot den farliga metoden, att några valmän efter en hemlig omröstning uppträda och säga sig ha röstat på en annan person, än som förekom på lapparne, emedan man härigenom bröt mot valhemligheten, hvilket vore desto betänkligare i trakter, der stor okunnighet rådde bland befolkningen. Här skall den nya regeringen nu ha ett tillfälle att ingripa, hvarigenom den äfven kan hastigt tillvinna sig stor popularitet hos befolkningen och draga till sig de ännu tveksamma bland de liberala, som vackla mellan radikalism och moderat liberalism. Äfven i en annan fråga torde ministeren Olivier komma att ingripa, om den skall kunna lyckas att bilda sig denna majoritet inom representation, på hvilken densamma måste stödja sig: nemligen i afseende på embetsmännens oafsättlighet. Journal des Debats innehöll häromdagen i detta ärende en märklig artikel, i hvilken det avsedda bladet öppet förklarade, att det närvarande förhållandet är odrägligt och alstrar en förtryckande byråkrati, med hvilket folket ej skall länge låta sig nöja. En tredje fråga, som torde komma att ställas till den nya regeringens allvarliga öfvervägande, är militärbördan, hviken dock så nära sammanbänger med Frankrikes hela politiska ställning, att jemväl i denna någon amodifikation kanske blir af nöden, eller måhända snarare ett mouvement, hvilket då skulle yttra sig i ett försök att bringa till stånd mellan makterna något slags öfverenskommelse, som kunde på samma gäng möjliggöra en allmän reduktion i de stående armeerna, dermed följande lättnader i beskattningen, deral åter härflytande större förmåga af konsumtion och med denna ett ökadt industrielt lif samt en stigande välmåga. På mer än ett ställe skulle man skänka den nya franska ministeren sin innerliga sympati, om den här tog ett kraftigt initiativ. Det uppgifves i öfrigt från Paris, att man der upptäckt ett hemligt sällskap bland soldaterna inom garnisonen i Paris. Uppgiften, som skulle vara af synnerlig vigt, om den visade sig sann, tarfvar dock bekräftelse. Nan nn afosanda inrikesministern For