Ärfvingen till Raynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. -— Jag är i en vansinnig persons våld, mumlade hon; ingen annan än en vansinnig skulle vara i stånd till denna vilda handling. Mitt lif beror på en galnings nycker. Jag har ingenting annat att göra än att afvakta utgången. Låt mig vara lugn. Oh, barmhertige himmel, gif mig styrka att lugnt kunna möta min fora! Den styrka hon bad om tycktes komma med bönen. Hennes hjertas vilda slag saktades något. Hon strök de tjocka hårflätorna ur pannan och hopband dem i en knut i nacken. Hon gjorde detta nästan lika lugnt som om hon gjort sin toilett i sin sängkammare på Roaynham. Victor Carrington betraktade henne med förvåning. — Hon är en beundransvärd qvinna, sade han för sig sjelf. Hennes själsstyrka är lika stor, som hennes yttre är skönt. Hvilken skada att jag skall göra mig till denna qvinnas fiende för en sådan ömklig stackare som Reginald Eversleigh. Men mitt intresse tvingar mig att handla mot min böjelse. Det är stor skada. Med denna 2) Forts. fr. N:o 299.