Från Utlandet. De i går ankomna franska tidningarne bekräfta, att den gamla ministören begärt sitt afsked, och innehålla alla samma ministörlista, som den vi i går meddelade. De tillägga, att Thiers varit erbjudea utrikesportföljen, men vägrat emottaga den, hvilket är helt naturligt, alldenstund han ej vill erkänna Italiens enhet, hvilken deremot ingår i kejsar Napoleons politiska system. Thiers skall dock hasva lofvat att understödja den nya ministren. Efter denna vägran skall kejsaren ha vändt sig till markis Talhouöt, som ännu icke bestämt sig för att mottaga portföljen. Våra gårdagstelegrammer beteckna dock det hela såsom ännu alldeles ovisst och sväfvande. Det är väl möjligt, att så är i en eller annan detalj; men i allmänhet förhåller det sig väl så, som det uppgifvits. Grefve Daru, som jemte Ollivier skulle bli själen i den nya ministören, har under de sista tjugo åren ej gjort mycket väsen af sig i politiska ting; han anses ej för någon talare, men väl för en förståndig och hedervärd man. Detsamma kan sägas om markis Talhouöt, som skall åhafva för sig i hög grad vunnit kejsaren. Grefve Napoleon Daru, född år 1807, son till den bekante historieskrifvaren och statsmannen under Napoleon I och buren till dopet af Napoleon och Josephine, är medlem af Institutot. Upptagen i pärskammaren år 1832, utmärkte han sig i statsekonomiska saker såsom föredragande och utgaf år 1843 en skrilt med titeln Jernbanorna-. Under republiken var ban deputerad för la Manche, der han har stora gods. Ener statsstrecket satt han några dagar i Vincennes och öfvergick derpå till privatlifvet. År 1860 blef han medlem af Institutet. Om Ollivier vill -Gaulois veta, aut en at hans första handlingar i kabinettet skall bli den, att han söker att få 100,000 man af armåeen hemförlofvade. Man säger honom ha yttrat: hriget är med det parlam entariska styrelsesystemet en omöjlighet, om icke den allmänna menivgen kraftigt begär det, för att få hämnas en mot Frankrike utöfvad skymf. I så fall har Frankrike all id tillräckligt med soldater. Det synes mig lerför icke vara nödvändigt att bibehålla en å hög effektiv armå som den vi ha-. En innan tidning säger, att ban skall som inrikesminister fordra afskedandet af minst 100 refekter. Det är väl i samband med denna frodsAnng. —