ch detta telegram upptager mer än två af hadets stora spalter. Ur detsamma må medlelas: Då landet genomstått det borgerliga criget, förblefvo elfva stater utan lagliga stategeringar; en väldig skuld hade hopat sir, len amerikanska handeln hade nästan helt och hållet förjagats från hafvet. Kongressen hade sökt afhjelpa dessa missförhållanden. Sju stater hafva med republikanska institutioner åter inträdt fullt berättigade i Unionen; Georgien måste oordningar afskaffas och de verkligt valda medlemmarne inträda i lagstiftande församlingen i stället för de lagstridigt sammanträdda medlemmarne; i Virginien ha guvernör och lagstiftande församling nyss blifvit valda, och denna stat bör således äfven iterupptagas i Unionen; valhändelserna i Mississippi och Texas äro ännu icke tillräckligt bekanta, dock hoppades han, att äfven dessa stater snart skulle vända tillbaka till Unionen och sålunda återställa hela statsförbundet i dess kompetens. Handelns förlust — heter det vidare — är den enda vigtiga följden af det borgerliga kriget, åt hvilken kongressen ännu icke egnat tillräcklig uppmärksamhet; presidenten skall under sessionen göra denna punkt till föremål för ett särskilt budskap. Bland de onda verkningarne af kriget är äfven öfversvämningen af oinlösbart pappersmynt. Regeringen borde förskaffa folket ett bytesmedel af bestämdt och icke vacklande värde. Derför är återvändandet till metalliskt mynt nödvändigt; och till detta borde man oförtotvadt öfvergå samt skaffa det fullt värde så fort som det öfverensstämmer med gäldenärernas intresse. Att genast återupptaga betalningen med metallisk valuta skulle ej vara önskvärdt, om det än vore utförbart, emedan gäldenärerna derigenom skulle nödsakas att, förutom sin förskrifna skuld, betala guldagiot på köpdagen, hvilket återigen skall bringa tusenden till undergång. Vacklingarne i pappersmyntets guldvärde skada alla intressen och göra affärsmannen mot ein vilja till en spelare. Budskapet förordar derför, att kongressen banar väg för den metalliska valutans successiva återinförande och gör slut på vacklingarne. Den enda vägen härtill är den, att finansdepartem. bemyndigas att till ett be stämdt pris inlösa sitt eget papper, om det erbjudes detta, och att draga det tillbaka ur cirkulationen. Nationens hjelpkällor äro så stora, att dess kredit måste vara den bästa på jorden; ty med en mindre skattebörda, än den landet burit under de sista sex åren, kan hela statsskulden liqvideras på tio år. Men det är ej gagneligt att genom skatter framkalla en så snabb skuldbetalning. Skulden består till en del af 5 och 6 proc:s obligationer, hvilka kunna efter fem eller tio år mlösas af regeringen. För några utaf dem är denna frist redan inne, och dessa obligationnr skulle snart kunna sänkas till en lägre räntefot, ej öfver 4 2 ; man skall kunna förfara på samma sätt med de sevare förfallande skuldtörbindelserna. För att kunna utföra denna plan, bör den anordning vidtagas, att räntorna kunna lyftas i flera europeiska städer (London, Paris, Hamburg och Frankfurt). Åt tulltariffen och de inhemska skatterna egnar budskapet äfvenledes uppmärksamhet. Inkomsterna äro större, än skattkammarens behof och skulle utan fara kunna förminskas, emedan skuldens fondering till en lägre räntefot skulle minska de ärliga utgifterna. Beskattningen kan genast inskränkas med 60 tiil 80 millioner dollars. Skattlängderna visa för det förflutna finansåret en inkomst af 370,943,747 dollars och en utgift af 321,490,597 dollars; och de uppgjorda beräkningarne för det kommande året lofva en ännu ansenligare minsk ning af skulden. Budskapet förordar hela öfverskottets användande för detta ändamål. Finansdepartem. eger f. n. 75 mill. dollars i bonds, och dessa böra öfverflyttas på skuld liqvidations-fonden. Budskapet öfvergår derefter till förhållandena till utlandet. Det uppställer grundsatsen: Förenta Staterna äro den friaste at alla nationer, dess folk hyser deltagande för alla folk, som kämpa om sin frihet; men oaktadt detta deltagande böra de ej tvinga sina åsigter på motsträfviga nationer, eller opåkallade inblanda sig i en strid mellan nationer eller mellan regeringar och deras undersåter. Denna politik har, säger budskapet, följts af regeringen. Sedan längre tid tillbaka än ett år för en värdefull provins af Spanien kamp om sitt oberoende. Förenta Staternas folk och regering ha för Cubas folk visat samma varma känslor i den nuvarande striden, som de uti de fordna striderna mellan Spanien och dess dåvarande kolonier visat för de senare; men kampen på Cuba har ännu icke erhållit den utsträckning, att den utgör ett krig i folkrättslig mening eller att en tillräckligt stark politisk organisation af det upproriska består, hvilken berättigar till deras erkännande som krigförande part. Det är Förenta Staternas åsigt, att Spanien och öfriga europeiska makter skola med tiden lösa sina förbindelser med de transatlantiska kolonierna och att de senare skola göra sig till sjelfstän— 0 ee — — — u2 —