om arbetarebostäder. Till Red. af Göteborgs-Posten. Att bygga arbetarebostäder på allmän bekostnad eller genom enskild frikostighet, är en här i staden ständigt återkommande fråga; och visserligen ligger deri en vacker tanke, hemtad från andra samhällen utomlands, men det torde dock vara skäl noga besinna, om förhållandena hos oss göra det lika nödvändigt som der. Männe våra arbetare äro oförmögna, att sjelfva bygga åt sig bostäder? månne här ar brist på rum för arbetare? månne de arbetarebostäder, som finnas, uppfylla sitt ändamål? månne meningen är, att i stället för sin hyreshjelp, som fattigvården nu lemnar åt många, istället upplåta fri bustad åt dessa? — Af dessa trågors riktiga besvarande kan man lätt finna, huruvida byggandet af flera arbetarebostäder är ändamålsenligt Ins. tror, att då man utomlands byggt bostäder ät arbetare, så har det merändels skett å sådana orter, der antagligen byggnadsföretag varit för kostsamma för den enskilde arbetaren, eller der man för tabriksrörelse måst hafva arbetarne boende på ett ställe i fabrikens närhet. Göteborg deremot är ingen fabriksstad, arbetarne hafva sysselsättning på spridda håll, hvarföre det är olämpligt att här samla ihop dem uti kaserner. I Göteborg synas också arbetarne icke vara oförmögna att sjeltva bygga åt sig hus I Westra, Östra och Nya Haga, Husarhaga och Haeaheden, Redbergslid, Masthugget och Majorna egas de flesta hus af arbetare. Så är ock förhållandet med de på senaste årtiondet byggda hus i Nysikeliden, Albostaden, Landalabergen och Kråkestaden. Det är icke heller brist på rum för arbetare; många rum stå årligen outhyrda; och under den sista stora eldsvådan i Haga förspordes ingen särdeles svårighet för de brandskadade att genast få rum. De s. k. arbetarebostäderna, som redan äro genom enskild frikostighet uppbyggda, upplåtas icke åt sådana arbetare som mest vore i behof deraf, utan till d.t mesta åt välburgna handverkare och deras vederlikar. Ville man bygga arbetarebostäder åt dem som al brist på arbete under vintern, eller af lättja och liderlighet hafva svårt för att skaffa sig snygga bostader; ville man dermed tillika förena en arbetsinrättning samt tillhålla dem till ordentlighet, då kunde man sägas göra ett verkligt barmhertighetsverk. Ville man åter för arbetaren underlätta anskaflandet at egna hus, kunde man försträcka honom med lån, på det han antingen sjelf måtte bygga nytt hus, eller ock inköpa ett mindre hus bland de många, som un till billigt pris säljas. Ett hufvudvilkor för arbetarnes ekonomiska välstånd är att hafva arbete; har han nu arbetsförtjenst, så skaffar han sig nog bostad; men saknar han arbete, så är han föga hjelpt med bostad, om man icke tillika vill gitva honom fritt vivre Vi tro derföre, att man snarare borde rbetaren till godo genom att befordra arbetare-associationer, såsom tillverkning råämnesoch förbrukningsföreningar. I andra länder har man i detta afseende gjort mycket; redan 1860 hade i Eng land genom arbetareassociationer uppstått 31 stora fabriker, vaf; r, spinnerier, fabriker för jernvagnars och maskiners tillverkning, pappersbruk, m. m. Och om ej alla tecken bedraga, synes härvarande arbetareförenings målsmän ätven vara betänkta på att verka i denna riktningen.