ge om morgnarne, vanligtvis äro däsiga och tröga vid undervisningen. Men dermed var ej sagdt, att de skulle gå till skolan så tidigt, utan att de i stället skulle vänjas vid att öfverse sina hemlexor på morgonstunden, då själskrafterne äro uthvilade och friska, och alltså mindre tid behöfde användas, än då de äro hänvisade att om aftonen lära desamma. Mitt förslag vid nämnde tillfälle var, att läsningen från d. Oktober till d. 15 Februari måtte fortgå från kl. 18—10, 11—1 och 4—6, istället för att den nu pågår från kl. 17—9, 10—12 och 3—5. Då middagen vanligen intages vid 2-tiden eller 3tiden, blir följden oftast den, att eleverna genast efter måltiden nödgas begifva sig till skolan, ett förhållande, om hvars olämplighet det här är öfverflödigt att orda. Om deremot middagsrasten enligt mitt förslag utsträcktes till kl. 4, får eleven tillbörlig matro och blir ktligen derefter mera beqväm för att mottaga undervisning. Visserligen kommer skolarbetet att på detta sätt fortgå till kl. 6 e. m., men derefter kunde ock eleverna vara lediga för dagen, ty hemarbetet med lexorna borde ju företrädesvis ske om morgnarne. Göteborg d. 7 November 1869. h. C. Rodhe.