madrasa. Besåg staden i åtta dagar. Hade qvar 120 dollars. Träffade A— (en af hans bekanta från Stockholm) som föreslog att vi skulle resa till Vestern. Hvad ska vi göra der, frågade jag. — hli arbetare i jord, svarade han. — Sällan!, svarade jag. Träffade sedan på andra svenskar, hyggliga. Föslogs att vi skulle anlägga en punschfabrik — svensk banko för svenskar. Antogs. Jag försköt 30 dollars. Brygden gjordes hos den ene. Försäljningen hade lyckats, om ej allt hade druckits ut till ära för gamla Sverige, som dock ej var så rasande. Fick anställning hos en bokhandlare, dansk. Hygglig karl i ätta dagar; då befallde han mig en afton skura bodgolfvet. Vet hut!, sade jag. — Ut!:, skrek han — och så gick jag. 20 dollars qvar. Fick plats hos en svensk bokbindare, som lofvade 3 dollars i veckan för landsmanskapets skull. Andra dagen skulle jag koka klister, sade han. Fick huden full med ovett derföre att det var klimpar i klistret. Blef rasande och gick. 5 dollars qvar. Ar nu anställd vid en teater, ej af 1:a sort. Sjunger svenska folkvisor, sekunderad af en finne, som skriker öfver mig Publiken mest sjöfolk. Svenskarne här egoister alla. Omöjligt att vigilera en enda cent. Annat var det hemma. Remittera ändtligen pengar. Jag tröttnar vid att sjunga. Så fort jag kan reser jag hem. Sverige har visst forbättrats under min frånvaro. Din vän K.v P. S. Af 100 svenskar som äro här skulle de 99 vilja återvända, om de kunde. Min adress är — —.