pönte lifligt bifall, då han sade sig skola ansvara för ordningens upprättande. Häri äro väl numera alla erse med kejsaren, om man undantager den hojtande clique, som i Kochefort har sin bjelte. Journal des Döbats nyerfves tillochmed utropa, med hänsyftning på Liberte, som säger att Paris ropat: lefve republiken! Paris har således ropat: lefve republiken! Och äfven: lefve de republikaner, som bevara oss för republiken! I lagstiftande kåren har Rochefort valt sin plats bredvid den gamle Raspail högt upp på Berget. Arago intager sin plats mellan Bancel och Esquiros. Liksom vi förut i korta drag redogjort för några andra nyvaldas föregåenden, må här en dylik teckning af Arago finna plats: Emanuel Arago föddes år 1812 och debuterade som advokat i Paris år 1836; tio år derefter blef han vald till medlem af ordningsrådet, försvarade Hubert, Martin Bernard, Barbös, men vägrade att deltaga i försvaret af de för Boulognerstrecket anklagade, fastän Ludvig Bonaparte i ett bref bad honom dercm. D. 24 Febr. 1848, efter det han bekämpat regentskapet, utnämndes han till den provisoriska regeringens kommissarie i Lyon, der han qvarstannade till d. 1 Maj. Han valdes till medlem af konstituerande församlingen och blef d. 25 i samma månad franskt sändebud i Berlin. Han begärde sitt afsked samma dag som han erfor Ludvig Napoleons utnämning till republikens president och ersattes af hr de Persigny. D. 2 December, som såg ett kejsardöme födas, sökte han lörgäfves att förmå folket att resa sig, dolde sig under en månad i Paris, lät utsprida ryktet, att han flyktat till Belgien och slapp sålunda ifrån landsflykten till Cayenne. Senare begärde han att i Italien få sammanträffa med Eugene Sue, men man vägrede honom ett pass, under köregifvande att han var internerad i Paris. Han drog sig tillbaka till Lot-et Garonne, der han ej kunde taga ett steg, utan att se en gendarm vid sin sida. Efter amnestien återvände Arago till Paris, men vägrade att emottaga någon kandidatur, emedan han ej ville återvända på politikens område genom samma ed som hans far brutit. Att han nu idag unlerkastar sig, kommer sig deraf, att deputeradeposten ej mera är en hedersplats, utan en stridspost, och att man ej har rätt att undvika faran. I England tilldraga sig för ögonblicket tvenne val af medlemmar i parlamentet synnerlig uppmärksamhet. Efter byggnadsministern Layard, som afgår såsom sändebud till Madrid, skall i valdistriktet Southwark nytt val ega rum. Man tror allmänt att kroppsarbetaren Odger skall komma att ingå i parlamentet. Han är en mycket begåtvad, hofsam och insigtssull arbetare. Han är nära förtrogen med de arbetande klassernas önskningar, behof och åskådningssätt, han eger mångsidiga kunskaper, stora talaregåfvor och en alltigenom iläckfri karakter. Man menar, att, eftersom arbetarne nu äro valbara, det skall vara af gagn, om en af dem får säte i Underhuset. De skola deraf finna bekräftadt, att den lagstiftande församlingen står öppen för dem såväl som för andra klasser, att deras representant derstädes ej åtnjuter en hårsmån mindre aktning, än hertigsonen, att hans röst väger lika tungt, som millionärens, och att det endast skall bero at hans skicklighet att gifva det rätta uttrycket åt sina likars önskningar och tillförsäkra honom en motsvarande framgång. Äfven för de högre klasserna skulle närvaron af en arbetare med odgers begåäfving vara af gagnelig verkan. Bland de högborna och förmögna finnas neml. ännu många, hvilka ej anse det möjligt, att en skomakare kan vara jembördig med dem i afseende på själsgåfvor, bildning och talareförmåga och ännu mindre att han kan bära dem fram i dagen. Det beror på arbetarne sjelfva, om Odger skall bli vald. Vilja da, kan det ej förhindras. Det andra valet är det, som redan försiggått i Tipperary på Irland, den beryktade härden för agrariska brott. För detta gref skap har neml. en straffånge, teniern ODonovan Rossa, invalts i parlamentet. Han segrade dock med blott 100 rösters majoritet. Underhuset behöfver likväl icke frukta, att Rossa skall komma att taga plats på dess bänkar. Underhuset, som ej mera emottager en bankrutterad medlem och utstötte James Sadbeir, derför att han genom flykten undan dragit sig rättvisans arm, tål ej någon dömd straffånge i sin midt. Det är neml. de högsta. myndigheternas mening, alltifrån lord Coke, k att en person, som dömts för landsförräderi eller brott, ej allenast är ur stånd att intaga i i : ett parlamentssäte, utan icke ens kan väljas, , såframt han icke erhållit kongl. benådning eller afsetat sitt straff: hRossas motsiåndure . Heron skall väl derför komma atrt anses tör vald. Ena ofantlig massa koloch jerngrufvearbetare utvandrar från England denna vin ter till Amerika. Flera at dem lockas ötver af redan utvandrade vänner och bekanta. I Wien råder stor förbittring öfver de sista militära operationerna i Dalmatien. Neue fen Puacoa alrnitfvar CSJIOYDAO d 9t; NHAYÄ.