Ja 111192 ve DD A 3 upprepade förslag om afväpning ger luft åt sin barm öfver de stigande militära pålagorna. Denna opossition hos detsamma understödjes verkligen af den utanför deputerade kammaren stående stora massan, Som känner tryckningen af militärbördan. Så hafva valmännen Berling första valkrets i dessa dagar hållit stt möte, å hvilket afväpningsfrågan utgjorde det främsta diskussionsämnet. Mötet enades om att förklara sitt gillande af prof. Virchows bekanta förslag i dep. kammaren om att uppmana regeringen till att inskränka de militära utgifterna för Nordtyska Förbundet och så lunda framkalla en allmän afväpning. Mötet uttalade vidare den öfvertygelsen, att arbetslösheten härrörde af den allmänna fruktan för ett krig och att den politiska friheten skulle sliga i samma grad, som krigsbudgeten blefve förminskad. Denna senare resolution fattades af alla röster emot två. ij Man kan antaga för gifvet att en massa . 3 möten skall i afväpningsfrägan komma att hållas öfver hela Tyskland, hvars befolkning, såsom vi förut kunnat påpeka, lider ohyggligt af militärbördan. Ovisst torde deremot vara, om regeringen skall lyssna dertill; men skulle franske kejsaren verkligen framkomma med sitt stora förslag till allmän afväpning, så skulle han obestridligen i sjelfva folkets sympati finna en mäktig bundstörvandt. Vi anse vilkoret för folkens frihet och framtida välstånd till väsentlig mån ligga deri, att den stora afväpningsfrågan kan bli genomförd och befästad af sådana garantier, att en varaktig fred kan derpå grundas. Derför se vi med lislga förhoppningar, hvilka kanske dock skola bh svikna, denna rörelse hos folken, som antyder att de ej blott känna sig otåliga ölver militärbördan. utan ätven vilja tala ett ord med i laget för att så den aflyftad. Tidningarne fån F rankriko äro alla enstämmiga derom att omvalen i Paris törsig gåtte under det största lugn. Ordningen blet ingenstädes störd. Om valens resultat yttrar -Journal des DÅebats: Vi vilja ej öfverdrifva något, men vi tro oss kunna säga, att det liberala partiet kan på ett anspråkslöst, men uppriktigt sätt lyckönska sig till vang. I de trenne valdistrikten erhöllo de r majoritet, som erbjödo frihetens och ord ningens vänner de största garantier. Hrr Cremieux och Arago ha blifvit valda, och i 4:de valkretsen ha Glaiz-Bizoin och Allou segrat öfver sin medtäflare, hr Brisson, försvarare af republiken med Guds nåde. Visserligen har äfven hr Rochefort blifvit vald: i den ultra-radikala valkrets, der han uppträdde, var detta resultat kanske oundvikligt. Men hr Rochefort har endast 3000 rösters majoritet. sUnderverks-kandidaten-, Försynens kandidat har erhållit färre röster, än förrädaren Gambetta och hans motståndare, hr Carnot, har vunnit 1000 röster. Hr Carnot och hans vänner ha således intet att klaga öfver. De ha i sista ögonblicket, kanske något väl sent, antagit en svår kamp, och de ha i så hög grad försvagat sin medtäflares seger, att den moraliska verkningen är nästan tillintetgjord I alla valdistrikten ha Socialismens eller republikens med Guds nåde kandidater blifvit slagna Geut erhöll endast 5000 röster, Brisson blott 6900, Hvad edvägrarnes meningsyttring angår, så tyckes densamma på ett futtigt sätt ha gått i vatten. Om man jemför siffrorna i deras helhet, om man spörjer sig sjelf, hvilket parti sym sedan de sista valen gjort framsteg och hvilket som gått tillbaka, om man betänker, att valkampen stått i Frankrikes radikalaste valkretsar, så förblir man öfvertygad om, att den allmänna meningen ännu en gång uttalat sig för den lojala oppositionen mot den systematiska revolutionen. Constitutionnel yttrar: Om vi tillhörde dem, som i de nya friheterna se en orsak till dynastiens undergång, så skulle pariservalen gifva oss mäktiga skäl. De oförsonliga tidningarnes triumf skall tydligen begagnas mot oss af reaktionens anhängare. Men vi tro icke, att oppositionen bör IYCkönska sig till sin seger. Hr Rochefort eger hvarken en statsmans inte ligens, eller en tribuns vältalighet, eller en barrikadhjeltes temperament. Om nigra dagar skola vi se honom i kammaren. De ibland oss, som endast lyssna till sitt groll och låta sig beherskas af sina politiska lidelser, skola utan tvifvel glädja sig öfver att se, af hvilken grotesk förmåga de äro representerade. Hvad oss beträffar, så finna vi oss förödmjukade af, att Paris gör sig till ett åtlöje för hela Europa. Don radikala Rappel, Rochetorts förpämste försvarare, jublar naturligtvis och förklerar sig äfven belåten med de öfriga valen. Annorlunda uppträderRåveil, hvars herre och mästare, Ledru-Rollin, alldeles fallit ige nom (han erhöll blott 128 röster). Bladet är myckat missbelåtet med valen och angriper Glais-Bizoin och Crömieux. Rouher är naturligtvis framme och söker att draga fördel af sakernas ställning. Hans tidning Le Publicsöker att bevisa mellanpartiets oförmåga, hvilket ej ens visat sig på stridsplatsen, och ser i valet en hotande triumf för den revolutionära idben, hvilken befinner sig inför ett kalakteristiskt nederlag, lidet af den konservativa iden. Spaniens cortes ha med hänförelse emotiagit underrättelsen om Suezkanalens öppnande och enstämmigt antagit den förklaring, att Lesseps gjort sig väl förtjent om mensk