Fran Utlandet. Om Måndag öppnar Frankrikes nyvalda lagstiftande kår sina förhandlingar, och man reflekterar öfver, hvad inflytande omvalens utgång skall komma att få på partiförhållandena derstädes. At de valda kandidaternas politiska trosbekännelse framgår att de skola stärka oppositionspartiet och öka betydelsen at det manifest, som de 27 medlemmarne af venstern utfärdat och hvilket vi förut omnämnt. De ultra radikala eller oförsonliga dukade under vid sista valhandlingen, i det endast Rochefort kunde tränga igenom. Det imperativa mandatet och vedsförnekelsen-, hvilka båda saker af de ultra radikala anses vara en inledning till kejsardömets kullkastande, skola dertör inom lagstittande kåren på sin höjd finna tvenne tal män : Rochefort och Raspail. Å andra sidan skall vensterns program med sina lårgt gående fordringar om den allmänna rösträttens yttersta konseqvenser, om folkets rätt att fatta beslut ang. krig och fred, om den stående härens afskaffande o. s. v., hvilket nu ikammaren räkvar åtminstone 30 anhängare, ej allenast bereda regeringen, utan äfven mellanpartiet, hvilket synes kalladt att i en snar framtid ölvertaga statsstyrelsen, allvarsamma svårigheter. Likasom mellanpartiet genom Bulfets förfrågan i Juni gaf anledning till Rouhers fall och det kejserliga bådskapet af d. 12 Juli, så skall äfven dess hållning under den nu förestående kammarsessionen gifva utslaget i afseende på den framtida utvecklingen i Frankrike. Om det lyckas de 116 att ävägabringa bildandet at ett väl organiseradt parti, som skritvit det parlamentariska syste: mets fullständiga gevomförande på sin fana, men är beredt att kraftigt motsätta sig vensterns för långt gående och till en del opraktiska fordringar, då skola oppositionens sträfvanden bli maktlösa. Det kan, såsom vi ock förut upprepade gånger sramhällit, ej vara något tvifvel underkastadt, att icke kejsaren i mellanpartiet under närvarande förhållanden ser regeringens ganna stöd och sjelf erkänner nödvändigheten af att ombilda ministören i denna riktning. Att detta är fallet, bevisas af de ständigt upprepade ryktena. om ett förestående ministerskifte, hvarvid mellanpartiets mest framstående män: Ollivier, Talhouet, Segris, LatourDumoulin etc., skulle komma till rodret. Otficielt förnekas visserligen dessa rykten, men ofliciöst erkännas de, i det att t. ex. Constitutionnel säger, det kejsaren uppskjutit med den nya ministörens bildande på grund at Olliviers framställning, att det vore bättre, om han inträdde i kåren såsom blott medlem af denna, än såsom minister, hvarigenom det verkligen kunde vinnas, att den nya ministeren komme att anses för utgången ur lagstistande kårens mäktigaste och vigtigasto parti, hvarmed äfven dev parlamentariska styrelsesättet skulle kunna anses vara i sjelfva verket infördt. Allt, hvad man under de sista månaderna berättat om kejsarens åsigter, antyder, attingen bättre än han inser, det författningsreformen af d. 12 Juli d. å. ej längre tillfredsställer folkets fordringar, emedan den tillochmed af mellanpartiots tidvingar betraktas som en öfvervunnen ståndpunkt. Om kejsaren deremot skulle anse de under sommarens lopp beviljade reformerna för ett maximum och ej heller finna sig föranledd att ombyta ministår, så kunde det lätt inträffa, hvad oppositionen hoppas, neml. att han efter några få veckor endast hade valet mellan att upplösa en kammare, i hvilken mellanpartiet gjort gemensam sak med oppositionen, eller att finna sig iutnämningen af en ministår, som vida mera lutade till vensterns program, än till det hittillsvarande mellanpartiets moderata åsigter. Franska kejsarinnan besökte d. 21 d:s Malabar. Samma dag gats i Kairo en storartad bal, hvilken bevistades af kejsaren af .U2. Ffarrikiske goFA.