Från Landserten. Den famösa rättegången i Engelholm, Ilärom meddelar stadens tidning följande: Det vidt beryktade ätal, som vår stads borgmästare väckt mot hrr grefve Posse, rektor Borgström, d:r Wendt, handl. Carlsson och ingeniör Krumlinde härstädes, var i Thorsdags föremål för rådhusrättens handläggning. En mängd menniskor hade kommit tillstädes och åhörde med spänd uppmärksamhet, men i muntraste lynne parters och vittnens framställningar i saken. De tilltalade erkände genast och utan ringaste försök till advokatyr hvad dem låg till last — neml. att hafva tillställt en kollation för ingeniör Krumlinde och att hafva klandrat borgmästarens — tidningsskrifveri. — I stämningen uttrycker borgmästaren sin mening vara den, att de tilltalade borde för sin opposition straffas med 6 månaders fängelse samt mista sina tjenster; men inför rätten ville käranden icke bestämdt säga huru härdt straff han ansåg böra beskäras svaranderne, utan öfverlemnade åt domstolen att bestämma detta. En mängd vittnen hördes, men dessa visste ingenting ondt med svaranderne. Vi hinna för tillfället icke närmare redogöra hvarken för vittnesmålen eller för de ofta pikanta svar, som käranden fick på sina minst sagdt besynnerliga frågor, utan sluta för denna gang med att nämna, att, såsom hvar och en kunde förutse, käromålet ogillades och de anklagade blefvo fran allt ansvar trikände. Borgmästaren ålades att betala rättens ledamöter (från Helsingborg) tillsammans omkr. 60 rdr. Svarandepartens till rätten inlemnade skrift lyder sålunda: Till särskilda Rådstufvu-Rätten i Engelholm! Ytterligt uppskrämda af de sv: enden, som mot oss blifvit framställda af vår vidtberömde borgmästare, hvars majestätiska vrede vi ej hoppas kunna afvända från våra hufvuden, äfven om vi för honom anställde ett kostbarare kalas, än det, hvars följder käranden tror skola störa vär julfröjd, få vi, som i det längsta vilja söka försvara oss från att få tillbringa denna kallare årstid inom de hemska fängelsemurarne, ödmjukligen anhålia det rådstufvurätten täcktes bevilja oss några veckors uppskof i det mål, som borgmästare Glimstedt mot oss anhängiggjort. Orsaken till denna vår begäran är att det varit och ännu är ossyplatt omöjligt att inse, hvari vår förseelse består. Vi ha endast hållit ett kalas, hvarvid allt gick särdeles gemäthligt och ordentligt till, och vi ha dervid ogillat det sätt, hvarpå borgmästare Glimstedt försökt sig på tidningsskrifvarebanan. Detta oaktadt ana vi, att ett Damocles svärd hänger öfver våra hufvuden, och fastän det icke varit oss möjligt att följa käranden i hans logiska deductioner, hvilka vida afvika från reglorna i hvarje hittills kändt logiskt system, så förmoda vi dock, att något af svårare beskaffenhet tillvitas oss uti kärandens lika dunkelt tänkta som sagda beskyllningar. För att kunna utfundera och bemöta detta, våga vi derför anhålla om 6 veckors uppskof i målet, och få vi dessutom bestämdt yrka, att rådstufvurätten måtte nu ålägga käranden att utan omSvep framställa sina ansvarspåståenden mot oss, så att vi må inse mot hvilken punkt vi skola rikta vårt försvar. Dessutom anhålla vi att i öfverensstämmelse med 15 kap. 1 Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i k. förordn. d. 30 Okt. 1866, få genom laga ombudsman svara.