Durand, begärde en kopp ehokolad och skildes åt med en omfamning efter denna lilla girondistbankett. De gingo ej till döden, utan till gränsen, för att aldrig mera wäffas. Vald till deputerad 1852 och 1857, vägrade Carnot att afgifva eden, men gaf vika för sina vänners uppmaningar år 1863. Såsom deputerad talade han förnämligast om den allmänna undervisningen, militärorganisationen och de utrikes angelägenheterna. Såsom skriftställare har han utgifvit bl. a. Etudes sur les Prisons. Memoires de Barrid e et de Grågoire. F. n. är han just sysselsatt med att lägga sista handen vid en historia om fran ska revolutionen. Det är med denne man, som onekligen är en politisk karakter, Rochefort har att kämpa. I atseende på Rochefort så finner han ej -Rappelmera för sig tillräcklig, utan skall börja utgifvandet af en ny politisk, daglig tid ning kallad Marseljäsen, hvilken skall tryc kas af Åmedborgaren Town, ha till gerant -medborgaren Milliöre, till hufvudredaktör omedborgaren Lissagaray och till egentlig egare och utgifvaremedborgaren Rochefort. Lissagaray har förut varit medarbetare i Re forme. Rochefort har för öfrigt fått sig en ny duell på halsen, neml. med en redaktör i Pays vid namn Lornon. Från England skrifves, att tvenne al detta lands örlogsfartyg, som skulle närvara vid Suezsestligheterna, kommo för sent, em dan de fastnade på en mudderbank utanför Port Said, hvilken ej lär stå på sjökorten. Man har nu i afseende på krigsskeppen bestämt sig för tornskeppens modell. Ett nytt dylikt, -Devastation, skall byggas, hvilket skall öfverträffa i försvarsstyrka allt hvad man hittills sett. Handelskamrarnes möte i Birmingham sysselsätter sig med frågan om nedsättning i brefportot till England och i portot för tryckta saker, om liktormighet i afseende på mått och vigt, om franska handelsfördraget, årlig minskning af statsskulden, myntfoten, handelsdomstolar och inkomstskatten. — — — — — DM