itrig för prinsens kandidater, derför att han vill ha en docka som kan dansa för folket, under det han sjelf håller regeringstrådarne i sin hand; att han önskar en öfvermage, hvars karakter han kan forma efter godtycke, för att hos och öfver honom spela rollen af en allsmäktig informator. För den stackars gossen sjelf skulle det kanske vara bättre, att han finge i skolans tysta lugn under ännu flera år njuta af sin skicklige och vördnadsvirde lärare Matthew Arnolds ötveruppseende, i stället för att skola ensam och omgifven af alla slags saror bebo konungapalatset vid Manzanares, hvilket inom sina murar hyst så mycket elände, så mycken uselhet. Men kronans glans lockar väl honom såsom elden drager till sig sparfven, hvilken blir bländad i lågorna, för att der förtäras. Inom cortes har Prim förklarat, att han oaktadt de allvarligaste bemödanden icke kunnat förbindra Topetes utträde ur ministören och att han ej sjelf äfvenledes inlemnat sin afekedsansökan, derför att han fruktat att hans afgång endast skulle gagna revolutionens fiender. Han ville dock öfverlemna åt kammaren att afgöra, huruvida ban skulle qvarstanna eller asgå. — Kammaren förklarade s8ig då på det beotämdaste mot hans afgäng. — Topete, som ärvenledes var tillstädes, anmärkte: Jag anser ej den af ministören eftersträtvade lösningen af dynastifrågan vrra lämplig och har derför dragit mig tillbaka; men jag skall understödja regeringen och godkänna den konung, som majoriteten i cortes vill välja. Detta värdiga yttrande är en parole för ministrarne och skall bidraga till att hela saken får den önskade fredliga och lugna utvecklingen, hvilken för öfrigt är desto antagligare som Prim har armen fortfarande på sin sida. Man kan hoppas, att, allt de radikalas buller oaktadt, Frankrike äfven skall få se sina förhållanden utveckla sig lugnt och fredligt. Man bör neml. ej gerna fästa något afseende vid sådana uttalanden, som dem 400 valmän i Marseille fallt i en adress till Es quiros och Gambetta, deras stads representanter, i hvilken de ålägga dem såsom en skyldighet att vid lagstiftande kårens öppnande fordra, det etatens öfverhufvud, kejsar Napoleon IlI försättes i anklageisetillstånd. Detta är, säga de, den första demokratiska och radikala vedergällningshandling, som j hafven att utföra. Vi veta ej, hvad de båda herrar deputerade ha att härpå svara; men anmärknings värdt är, att samtidigt härmed berättas, det Jules Favre i Söndags hade sina kolleger af venstern samlade hos sig, hvilka, med un dantag af Bancel och Gambetta, undertecknade ett manifest af det innehåll, att de ej vilja låta sig påtvingas en bullersam majoritels vilja, hvars ytterligheter utgöra den stör sta fara för den liberala saken. Dagens stora valnyhet från Paris är, ati Ledru-Rollin emottagit den honom erbjudna kandidaturen i det sjerde valdistriktet, me: under den uttryckliga förklaringen, att han C) vill afgifva någon ed till kejsaren. Regerin gen kommer antaghgen att härigenom vå las stora obehag, isynnerhet som han med säker het kan antagas skola bli vald. Skall regeringen medgifva den folkrepresentants inträde i kammaren, som ej vill svära kejsaren tro och huldhetsed? och om hon ej lemnar denna tillåtelse, hur skall man i Paris upptaga eu dylikt beslut. Ledru-Rollin kan nu hvarje, dag väntas till Paris, der hans uppträdande snart skall draga uppmärksamheten till sig från Henri Rochefort, som uppträdt på ett möte inför sina valmän och der talat om, att han j Brussel såväl som Paris steg för steg, dag för dag följt den stora revolutionens rörelse, som förberedes och hvilken vi tillsammans fullborda. Rochefort har för öfrigt ej tagit det så noga med eden, utan förklarar sig beredd både att gå den och att låta bli, alltsom hans valmän vilja. Eugene Forcade, den forna medarbetaren i KRevue des deux Mondes, hvars politiska ölversigter voro utmärkta både till torm och innehåll, och hufvudredaktören af Semaine Financiere, har efter långvarig sinnessjukdom aflidit i billancourt, 49 år gammal. Från Egypten meddelas, att den internationala kongress, som sammanträdt i Kairo, för att ordna frågan om konsulernas jurisdiktion, öppnades d. 6 d:s. 30 medlemmar voro lillstädes och äro Österrikes, Englands, Frankrikes, Nordtyska Förbundets och Sverige Norges regeringar redan dervid representerade. D. 17 d:s skola 60 fartyg befordras på Suezkanalen från ena hasvet till det andra, och i fem afdelningar: 1. furstarnes och prinsarnes yachter; 2. Påluse, som skall upptaga kanalbolagets förvaltningsrå; 3. statsfurtyg; 1. handelsföreningarnes paketbåtar; 5. de olika yachter, som tillhöra enskilda personer, Rysslands regering har, för att beträmja jernyvägsbyggandet, gifvit 300,000 rubler i